Hon börjar lite svävande, så där som hon gör när man inte riktigt vet var det ska landa. Men Ulla Skoog själv vet precis vad hon håller på med när hon börjar i sin farfars torp i en grusgrop utanför Göteborg. Ett hus som jämnades med marken när miljonprogrammet skulle upp. Sedan fortsätter hon att prata om kärleken till handblåsta fönsterglas, om sin avsky för miljöovänliga byggmaterial och om hur liksom hela hon bli lycklig av linoljefärg i ett hus där allting har tagits om hand på ett omsorgsfullt sätt.
Ja, det blir mycket byggnadsvård, men även en och annan insiktsfull utläggning om hur fastighetsägare låter sina hus förfalla i hopp om att roffa åt sig skamlösa summor av kommunen som tvingas köpa när behovet av att riva och bygga nytt tränger sig på.
Med sin osvikliga känsla för tajming och en rutinerad välvässad manuspenna bjuder Ulla Skoog på ett underhållande och tänkvärt program i kulturarvets tecken.
Hennes fallenhet för bisatser och oväntade vändningar, inte sällan med komiska poänger, präglar årets sista Sommar i P1.
Medan jag lyssnar flyter E 6:an framför mig i bilen iväg. Bilkupén blir till en teatersalong med röda gradänger och framför mig på den upplysta scenen står Ulla Skoog med sin mikrofon och underfundiga leende. En trygg och snygg final i Sommarsverige. En eloge också till producent Henrik Johnsson som står bakom detta och flera andra av sommarens bästa program.
Sista meningen: Och någon ropar från hagen, det liknar min farfar, och man ropar till svar: det är lugnt det går runt.
Musiken: Blandad kompott, exempelvis Simon & Garfunkel, Nu går 34:an i himlen in och Seasons in the sun med Terry Jacks.
Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.