Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

"Du kan ju bara ana hur många gånger folk frågar mig om namnet är taget", säger deckarförfattaren Karin Slaughter. Pressbild.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Slaughter vill inte frossa i våldsscener

Karin Slaughters deckare har sålt i över 35 miljoner exemplar över hela världen. Nu är hon aktuell med boken "Bilder av henne" – där en ung kvinna plötsligt får en helt ny bild av sin mamma.

En deckarförfattare som heter Slaughter i efternamn – det måste väl ändå vara påhittat? Nix, säger Karin Slaughter. Det här är det efternamn hon alltid haft.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

- Men du kan ju bara ana hur många gånger folk frågar mig om namnet är taget, säger den 47-åriga amerikanska succéförfattaren till TT.

Frågan är väl om hon själv vet hur många människor hon tagit livet av under sin nu 17-åriga karriär. Klart är dock att hennes deckare uppskattas över hela världen. De flesta av hennes böcker ingår i två serier, dels de om Will Trent och Faith Mitchell, dels de som går under beteckningen "Grant County"-serien.

Sågar Stieg Larsson

Men hon skriver också fristående böcker. En sådan är hennes Sverigeaktuella ”Bilder av henne" – Slaughter tänkte på Geena Davis i filmen ”Long kiss goodnight” och på Bourne-filmerna när hon skrev boken, vilket antyder i vilken riktning handlingen går.

- Ursprunget till boken var att jag ville berätta om de val som kvinnor har, om skillnaden mellan hur det var på 80-talet och hur det är nu, och om hur det har ändrats. På 80-talet var kriminalromanerna fruktansvärda. Kvinnor fanns där för att bli påsatta eller bli mördade och bli vackra lik. Var de hjältinnor var de en mans idé om hur en kvinna skulle vara. Det är därför jag inte tycker om Stieg Larssons böcker. Salander är en mans idé av en kvinna, säger hon.

Vill inte frossa

Karin (förnamnet kommer från att hennes pappa var lite väl förtjust i en kvinnlig granne från Tyskland) Slaughter skyr inte våldsamma scener i sina böcker, men hon vägrar frossa i det.

- Det är viktigt att det är motiverat med våldsscenerna. De ska inte vara sexiga, de ska inte vara skrivna så att någon tycker det är häftigt. Det är precis som med sexscener, de måste vara betydelsefulla för storyn.

Hon säger att hon får sina idéer i duschen, och att hon alltid idémässigt ligger tre–fyra böcker framåt.

- Just nu jobbar jag med en ny bok om Will och Faith, efter det har jag fått en idé till en ny fristående bok.

"Alla kan dö"

Skrivandet har gjort henne till mångmiljonär, hon har ett hus i Atlanta (”en demokratisk ö mitt i Trump-land”) och en lägenhet i New York (”fast där är jag så sällan jag kan, oväsendet där gör mig döv”). Hon skulle inte behöva skriva en rad till.

- Men jag tycker att det är kul. Jag tycker om att skriva, det är en utmaning som jag trivs med. Och jag upptäcker fortfarande saker i de personer jag skriver om. Det som är spännande med att skriva fristående böcker är att ingen är säker i dem, alla kan dö. När det gäller mina två serier så måste jag komma på nya saker för att vara säker på att mina läsare fortfarande tycker att de är intressanta.

Hittills har hennes böcker inte hittat till film eller tv, beroende på att hon under flera år sa nej till alla förslag. Nu har hon sålt rättigheterna till flera böcker, bland annat ”cop town”, ”Den goda dottern” och ”Bilder av henne”.

- Vilket ju inte betyder att de självfallet kommer att bli gjorda. Men rättigheterna är sålda.