Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Skugge: Stråkkvartetten inom oss

Jag tycker att Annika Norlin kan skriva en låt om en bra kille som heter Tomas, skriver Linda Skugge apropå Annika Norlins och Tomas Andersson Wijs böcker med sångtexter.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

SångtexterSångtexter

Du måste tro det finns nåt episkt över dig. Du måste höra stråkkvartetten, den är i dig.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Annika Norlin

New Orders manager Rob Gretton sa alltid att är musiken bra så kommer lyssnarna (och köparna). Det vill säga, marknadsföring behövs inte.

Den introverta Annika Norlin slog igenom på ett sätt som the late Gretton hade älskat, hon gjorde nästan ingenting rätt: hon köpte två lyckokakor, i den ena stod det You will become famous och i den andra Life will throw you a pleasant curve-ball. På fyllan spelade hon en låt som hon hade skrivit, Highschool stalker. Rätt person var på just den festen och det ledde till att Annika Norlin fick vara med på en samlingsskiva med den fantastiska titeln Jeans and summer. Hon tog namnet Hello saferide från ett amerikanskt taxiföretag. På grund av att José Gonzalez också var med på den där skivan blev folk intresserade och P3 spelade Highschool stalker. Skivbolaget Razzia records grundare Martina och Daniel Ledinsky hade oberoende av varandra börjat gilla låten. Därför ringde de Annika Norlin. Det är nu tio år sedan.

Annika Norlins texter är som poesi. Texterna gör sig bättre i bokform än som sånger. Hon lyckas skriva fram ett musikaliskt mästerverk vilket tema hon än väljer. Hon hör verkligen stråkkvartetten i sig.

Tomas Andersson Wijs bästa låt heter Romantiken. Hans texter gör sig bäst till musik och sång. Särskilt när han sjunger duett med Ane Brun.

 

Livet växer och tar över oss

Tids nog glömmer vi det där

som var liv och som var död för oss

drömmarna

Och varför just vi två möttes här

 

Jag har ett starkt minne av att jag trackade Tomas Andersson Wij sent på kvällen den femte april 1994. Jag vet inte om det var före eller efter vi åt frukost på Tehuset i Kungsträdgården. Vi var på Gino och jag kommer inte ihåg vem som spelade men jag minns att Tomas kom fram för att berätta att Kurt Cobain hade skjutit ihjäl sig. Aspackad sprang jag omkring och sa att Tomas Andersson tror att Kurt Cobain har dött. 1994 var mitt allra sämsta år. Jag var en extremt hemsk människa. Jag hörde inte stråkkvartetten i mig. Istället hörde jag det sammanbitna skrik som Sia sjunger i Chandelier. Så som dansaren Maddie Ziegler niger i slutet av videon med det där skräckleendet kände jag mig, exakt de där ögonen. Party girls don’t get hurt, can´t feel anything. One two three drink… men tids nog glömmer vi det där.

Tomas Andersson Wij hör inte heller stråkkvartetten i sig. Det är som om han tänker på det där att bara låtarna är tillräckligt bra så… Han sjunger om det hjärtskärande tvivlet, kampen. Om att resa runt Sverige som en handelsresande i musik. Om att fråga gud varför det aldrig vänder när man kämpar så hårt. Varför viljan har så kalla händer. Om att till slut sänka sina förväntningar. När det känns som att någon vill knäcka en. ”Nu när fiaskot har ställt sig vid din sängkant”, när till och med de närstående tvivlar och ”förgiftar en med sina goda råd”. Om allt som aldrig blev något av. Om att bli hissad till himmelen och sedan nersläppt på en kinakrog. Om att aldrig bli den man skulle vilja vara. Om sången som ingen hör. Att be gud om att göra någonting vackert av allt som går sönder.

Natten innan Tomas och jag åt frukost på Tehuset i Kungsträdgården hade han sovit hos mig. Jag vet inte om det var före eller efter att Kurt Cobain hade skjutit skallen av sig. Som Tomas sjunger så var nittiotalet en fest och vi var bakis i tio år och man får leva med vår rest och skam så gott det går.

Tanken var nog att vi skulle ha hånglat men han låg bara väldigt nära och det liksom kom av sig, utan en enda puss. Jag kände att du inte ville, svarade han när jag (flera år?) senare frågade honom varför han inte hade hånglat med mig då.

Annika Norlin har skrivit en låt som heter Fredrik, för att hon tyckte att det saknades sånger om fina människor. Som en motvikt till all musik som görs om dåliga elaka människor som lämnar sår.

Jag tycker att Annika Norlin kan skriva en låt om en bra kille som heter Tomas.

Hör du inte stråkkvartetten, Tomas? Den är i dig.

Fotnot: Tomas Andersson Wij spelar på Storan i kväll.