Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Skrämmande skildring av svensk handfallenhet

Magnus Sandelin har ägnat sig åt en mycket noggrann och modig terränganalys. Hans bok är en skrämmande skildring av den svenska jihadismen, skriver Sinziana Ravini.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Sakprosa

Magnus Sandelin

Svenska IS-krigare - från Al-Qaida till jihadi cool

Fri tanke

Finns det något mer akut och framtidsavgörande ämne än den svenska jihadismen? Jag tror inte det. Ändå är det som om ingen riktigt vågar gå till botten med fenomenet, kartlägga och problematisera. Rädslan för att stämplas för islamofob, eller än värre – invandrarfientlig, är för stor. För inte att tala om rädslan att dö eller förföljas. Men undantag finns förstås. Journalisten Magnus Sandelin har nyligen kommit ut med boken Svenska IS-krigare – från al-Qaida till jihadi cool, som gör en kylig och saklig inventering av terrornätverkets spridning i Sverige, från 90-talet och fram till idag. 

Vår tids enorma våldsfetischism

Här handlar det inte om att måla fan på väggen, det gör jihadisterna så bra själva, utan om att tränga in i deras nätverk, de dubbla diskurserna, men också det som förenar både öst och väst, rik och fattig, troende och icke-troende – vår tids enorma våldsfetischism. Det är en hårresande läsning och jag läser samtidigt som jag googlar mig igenom rättegångsförhandlingar, facebook-inlägg, sprängda kroppar, halshuggningar och hätska youtube-föreläsningar om Allahs vrede gentemot de trolösa. 

Sandelin har ägnat sig åt en mycket noggrann och modig terränganalys. Ibland har han fått leka med olika identiteter för att komma in i vissa slutna facebookgrupper, hängt i Bellevuemoskén och föreningar som rekryterare använt för att värva ungdomar till terrorsekter som al-Shabaab. Han har också tagit del av hemliga telefonavlyssningar, för här finns detaljerade transkriberingar av terroristers och terrormisstänktas telefonsamtal sinsemellan. Ibland får jag känslan av att titta på den amerikanska tv-serien The Wire, som bygger på polisens ständiga telefonavlyssningar av den lokala knarkmaffian. Men spänningen och försöket att förstå avtar så fort jag tar del av uttalanden som: ”Tack gode Gud, vi har skurit halsen av 200 personer idag!”

Livnär sig på en offermentalitet

Vad är det som attraherar folk till jihadismen och den Islamiska staten? En blandning av utanförskap, diskriminering, viljan att hjälpa likasinnade i andra länder, svåra familjeförhållanden, våldsfascination och lusten till ett mer äventyrligt och betydelsefullt liv. IS propagandaapparat sänder inte bara våldsbilder. Deras pr-ansvariga försöker också ge en bild av stabilitet och social rättvisa, med fungerande skolor och sjukvård. Om al-Quaida livnär sig på en offermentalitet, så ger Islamiska staten ett framgångsalternativ, när al-Qaida talar om självförsvar, så talar Islamiska staten om hämnd. 

Orsaken till IS-framfart, är radikaliserade muslimers övertygelse om att islam förföljts sedan tidernas begynnelse, med mongolernas invasioner, de kristna korstågen, kommunismens framfart och Israels instiftande. Även Sverige anses ha gjort en rad felsteg med försvarets insatser i Afghanistan, vapenexporten till korrupta länder i Mellanöstern, diskrimineringen av muslimer på arbetsmarknaden, för att inte tala om konstnärers och karikatyrtecknares tendens att driva med profeten Muhammed. Så här ser skälen ut när man vill slå tillbaka och vinna världsherraväldet.

Sandelin skriver att Sverige länge varit en fristad för terrorister och föreningar som stöder terroristisk verksamhet. I vissa fall har han även fått komma hem till anhöriga och lyssna på deras historier, som den svenska jihadisthustrun Jessica, som berättar hur hon förut kunde pilla bort ögonen ur barnens dockor och ta sönder barnfilmer för att det inte skulle finnas några mänskliga avbilder i huset. 

Vi får också ta del av de svenska mediernas behandling av terroristdebatten. När exempelvis två unga män, Mohamoud och Bille dömdes av Göteborgs tingsrätt för förberedelse av terrorattentat i Sverige, var Jan Guillou, (vars böcker för övrigt förekommer flitigt i radikaliserade muslimers hem), snabb med att kritisera beslutet. Han gick så långt som att jämföra den svenska terroristlagstiftningen med de antijudiska lagarna i Nazityskland under 1930-talet.

En skrämmande skildring

Sandelins bok är en skrämmande skildring av Sveriges handfallenhet inför den svenska jihadism som håller på att spridas som en löpeld över stora delar av landet, en av det tätaste områdena är faktiskt Göteborg, men jag saknar en djupare analys av de respektive andliga ledarnas sammanhang, eller en vidare makroekonomisk analys av jihadismens politiska dimensioner. 

Den franske filosofen Alain Badiou anser exempelvis att terrorismen är ett svar på kommunismens misslyckande försök att skapa en jämlik värld och Slavoj Zizek hävdar att terrorismen är ett uttryck för den nya klasskampen, med andra ord, en ekonomisk kris. Själv skulle jag gå så långt som att tala om kärlekskris. En person som älskas och älskar, skulle aldrig vilja lämna sina nära och kära, eller förinta den värld de själva är en del av. Visst, skolan spelar en stor roll, men den mest avgörande faktorn är och förblir hemmet, familjen, och framför allt – modern. Om detta talas det alltför lite om.

En sak är säker. Vår framtid avgörs här och nu. Om vi inte lyckas skapa en global solidaritet för alla och envar, och en kultur som kan tillfredsställa människors behov av kärlek, tillit såväl som till nära och kära som till samhället i stort, kommer vår civilisation snart gå under.