När Lars Tunbjörk avled i en hjärtattack i april 2015 hade han så smått börjat jobba med en ny utställning och en fotobok. Han hade ett enormt material att arbeta med – men tvekade ändå inför att ställa ut sitt livsverk.
- Det var laddat för honom att göra en retrospektiv utställning för det är lite som att man gör bokslut. Att det tar slut sedan, säger Tunbjörks änka, filmaren Maud Nycander.
Flod av material
Det tog tid innan hon orkade fullfölja idén om en fotobok och en utställning. Och det har inte varit helt lätt att välja i den flod av material som Tunbjörk lämnade efter sig: minst 30 000 kontaktkartor, vilket motsvarar över en halv miljon exponeringar.
- Vi är många som har hjälpts åt, det har bildats en stiftelse för att bevara hans negativ och bilder, vi har nog alla känt att det har varit roligt att göra något tillsammans för Lars. Och för mig har det varit en viktig del i ett sorgearbete, även fast det inte hänger familjebilder på väggarna är bilderna en del av vår gemensamma historia, konstaterar hon.
Nästan alla bilder som visas på Fotografiska har varit publicerade tidigare, i olika tidningar och fotoböcker. Tanken är att skildra Lars Tunbjörks utveckling som fotograf ända från tiden på Borås Tidning under tidigt 1980-tal till de sista naturbilderna som togs till ett projekt som aldrig hann avslutas. Redan tidigt märks den Tunbjörkska särprägeln – hur han vände och vred på det välbekanta, hur han satte fingret på vardagssurrealismen som andra missade.
Humor och värme
En närsynt man som bokstavligt talat står med näsan i en bok, en munk som spelar fotboll med sig själv på en öde grusplan, en tant som får hjälp av sina väninnor med att prova en ny behå – utanpå den tjocka ylleklänningen. Allt fångat i stunden, på helt vanliga pressfotouppdrag.
- Jag tycker att man känner igen hans stil direkt. Det är samma humor, samma värme, det är en väldig igenkänningsfaktor, säger Maud Nycander.
En viktig vägdelare i Lars Tunbjörks karriär var en stillbildsfilm som han gjorde på uppdrag av SVT i det krisdrabbade Liverpool under Thatcher-eran. Den svenske fotografen hade guidats runt i staden av vanliga Liverpoolbor – men när han återvände för att visa dem resultatet blev han utskälld och ifrågasatt. De kände varken igen sig själva eller sin stad i hans bilder.
- Det tog honom djupt, det träffade något i honom som han kände var sant. Efter det fotograferade han nästan bara i Sverige när han gjorde sina egna projekt.
I "Landet utom sig" som kom 1993 hade Lars Tunbjörk grävt där han stod. I knallebygderna kring hemorten Borås, på Bert Karlssons bjärta sommarparadis Skaraland, under alkoholmarinerade för- och efterfester på campingplatser och dragspelsstämmor.
Folkhemmet rämnar
Bilden av ett rämnande folkhem i grälla färger och avslöjande blixtbelysning kom som en chock för många betraktare. En del värjde sig och tyckte att Lars Tunbjörks bilder var fula, på gränsen till elaka. Men i historiens backspegel är de flesta överens om att "Landet utom sig" var ett pionjärverk, som kongenialt skildrade ett samhälle i stark förändring.
I projekt som "Home", "Kontor" och Tunbjörks kanske mest personliga verk "Vinter" fortsatte han att skildra människans existentiella utsatthet, med samma blandning av humor och allvar, fulhet och skönhet.
Maud Nycander hoppas att även en ung publik ska kunna ta till sig boken och utställningen.
- Jag tror, jag hoppas att man ska känna att det här säger någonting om vår tid. För mig känns bilderna aktuella på grund av den här nedmonteringen av samhället som pågår. Vi vet ju inte vart vi är på väg längre. Och alla vill lägga rabarber på folkhemmet – till och med de mörkbruna krafterna.