När Lars Tunbjörk avled i en hjärtattack i april 2015 hade han så smått börjat jobba med en ny utställning och en fotobok. Han hade ett enormt material att arbeta med – men tvekade ändå inför att ställa ut sitt livsverk.
- Det var laddat för honom att göra en retrospektiv utställning för det är lite som att man gör bokslut. Att det tar slut sedan, säger Tunbjörks änka, filmaren Maud Nycander.
Flod av material
Det tog tid innan hon orkade fullfölja idén om en fotobok och en utställning. Och det har inte varit helt lätt att välja i den flod av material som Tunbjörk lämnade efter sig: minst 30000 kontaktkartor, vilket motsvarar över en halv miljon exponeringar.
- Vi är många som har hjälpts åt, det har bildats en stiftelse för att bevara hans negativ och bilder, vi har nog alla känt att det har varit roligt att göra något tillsammans för Lars. Och för mig har det varit en viktig del i ett sorgearbete, även fast det inte hänger familjebilder på väggarna är bilderna en del av vår gemensamma historia, konstaterar hon.
Nästan alla bilder som visas på Fotografiska har varit publicerade tidigare, i olika tidningar och fotoböcker. Tanken är att skildra Lars Tunbjörks utveckling som fotograf ända från tiden på Borås Tidning under tidigt 1980-tal till de sista naturbilderna som togs till ett projekt som aldrig hann avslutas. Redan tidigt märks den Tunbjörkska särprägeln – hur han vände och vred på det välbekanta, hur han satte fingret på vardagssurrealismen som andra missade.
Humor och värme
En närsynt man som bokstavligt talat står med näsan i en bok, en munk som spelar fotboll med sig själv på en öde grusplan, en tant som får hjälp av sina väninnor med att prova en ny behå – utanpå den tjocka ylleklänningen. Allt fångat i stunden, på helt vanliga pressfotouppdrag.
- Jag tycker att man känner igen hans stil direkt. Det är samma humor, samma värme, det är en väldig igenkänningsfaktor, säger Maud Nycander.
En viktig vägdelare i Lars Tunbjörks karriär var en stillbildsfilm som han gjorde på uppdrag av SVT i det krisdrabbade Liverpool under Thatcher-eran. Den svenske fotografen hade guidats runt i staden av vanliga Liverpoolbor – men när han återvände för att visa dem resultatet blev han utskälld och ifrågasatt. De kände varken igen sig själva eller sin stad i hans bilder.
- Det tog honom djupt, det träffade något i honom som han kände var sant. Efter det fotograferade han nästan bara i Sverige när han gjorde sina egna projekt.
I "Landet utom sig" som kom 1993 hade Lars Tunbjörk grävt där han stod. I knallebygderna kring hemorten Borås, på Bert Karlssons bjärta sommarparadis Skaraland, under alkoholmarinerade för- och efterfester på campingplatser och dragspelsstämmor.
Folkhemmet rämnar
Bilden av ett rämnande folkhem i grälla färger och avslöjande blixtbelysning kom som en chock för många betraktare. En del värjde sig och tyckte att Lars Tunbjörks bilder var fula, på gränsen till elaka. Men i historiens backspegel är de flesta överens om att "Landet utom sig" var ett pionjärverk, som kongenialt skildrade ett samhälle i stark förändring.
I projekt som "Home", "Kontor" och Tunbjörks kanske mest personliga verk "Vinter" fortsatte han att skildra människans existentiella utsatthet, med samma blandning av humor och allvar, fulhet och skönhet.
Maud Nycander hoppas att även en ung publik ska kunna ta till sig boken och utställningen.
- Jag tror, jag hoppas att man ska känna att det här säger någonting om vår tid. För mig känns bilderna aktuella på grund av den här nedmonteringen av samhället som pågår. Vi vet ju inte vart vi är på väg längre. Och alla vill lägga rabarber på folkhemmet – till och med de mörkbruna krafterna.
Fakta: Lars Tunbjörk
Född: 1956 i Borås.
Bakgrund: Började sin fotobana som pryoelev på Borås Tidning när han gick i åttonde klass. Fick fortsatt förtroende på tidningen, först som inhoppare och vikarie. Flyttade senare till Stockholm och fick jobb på Stockholms-Tidningen. Från 1984 arbetade han som frilansfotograf. 1993 kom det stora genombrottet med fotoboken "Landet utom sig", som skildrar ett Sverige bortom folkhemsidealen.
Andra fotoböcker: "I love Borås" (2006), "Office/Kontor" (2002) och "Vinter" (2007).
Internationella uppdrag: Fotograferade för bland andra New York Times Magazine, Geo och Time.
Uttryck om hans fotokonst: En "Tunbjörkare" och "Tunbjörkland" har blivit uttryck som beskriver den vardagssurrealism som Lars Tunbjörk skildrade.
Död: I en hjärtattack den 8 april 2015.
Aktuell: Med den retrospektiva utställningen "Tunbjörklandet – blicken från sidan" på Fotografiska i Stockholm som kurerats av Maud Nycander och Hasse Persson (14 september–2 december) och fotoboken "Lars Tunbjörk – retrospektiv".
Maud Nycander om...
... Lars Tunbjörk som person:
- Han var blyg, genuint blyg. Men när han fotograferade iklädde han sig rollen som fotograf och då var han inte blyg längre. Folk kände att det här inte var en stor machokille som dök upp utan en lite vilsen yngling och som fotograf är det en tillgång, för du känner dig inte hotad av en sådan person.
... om hans sätt att använda blixt:
- Han använde en reflektor som är gjord av en badrumslampa kopplad till en duschslang. Den sprider ljuset så att det blir ett väldigt jämnt ljus. Ofta behåller man det befintliga ljuset, men allting i bilden får samma skärpa och samma betydelse. Det var blixt rakt på, något som folk tyckte var fult då.
... pressen som Tunbjörk kände:
- Han hade enormt mycket prestationsångest, på ett sätt som inte var bra för honom. Och han var väldigt känslig för kritik. Jag vet att han ibland fick höra "det här ser ut som något du har gjort tidigare" och "man måste förnya sig". Men ser man på hans utveckling är det ganska stor skillnad mellan de olika uttrycken. Det är absurda krav man har på skapande människor.
... humorn i Tunbjörks bilder:
- Jag tycker inte att han skrattar åt andra, han inkluderade sig själv i det. Det var mer en betraktelse av oss människor och tiden vi lever i, hur vi lever våra liv och hur samhället runt omkring påverkar våra liv. Han kom att bli djupt samhällskritisk i sina serier, framför allt i "Landet utom sig" och "Kontor".