Diskussionen om de romska tiggarnas närvaro i Sverige har varit yvig och stark de senaste åren. Få har lyssnat på romerna själva. Därför är antologin Den ohörda historien mycket välkommen. I den får vi möta berättelser av romer och resande i Västra Götaland.
Det är bitvis skakande läsning. Det ständiga förakt och det utanförskap som förföljer romerna var de än befinner sig skildras av flera skribenter naket och självutlämnande. Vi möter människoöden från hela 1900-talet fram till våra dagar. Skribenterna är både etablerade och nybörjare. I ett par fall har muntliga berättelser skrivits ner och översatts.
Jag fastnar för Bennie Åkerfeldts inkännande men också ifrågasättande kapitel om sin släkts historia. Han pekar på den rasism som det resandefolk han tillhör alltid har utsatts för men problematiserar också den utsatta gruppens alltför låsta strukturer. Om sin farmor skriver han: ”Jag saknar henne mycket och känner stor sorg över den rasism som det svenska samhället utsatte henne för, men också för det utanförskap i utanförskapet som hon drabbades av i en oförsonlig kultur som inte vågar förändras med kunskapen och framåtskridandet.”
Stark är Kurt Magnussons historia. Han omhändertogs av det svenska samhället 1948. Sedan följde en uppväxt av psykisk och fysisk misshandel. ”Tattarungar ska härdas”, förklarade en i personalen för honom.
Rade Simonovic flykt från sin alkoholiserade far i det forna Jugoslavien, hans oväntade möte med en räddare i nöden och hur han sedan hämtar sin förtryckta mamma och flyr till Sverige är ytterligare en fin skildring som fastnar i minnet.
Den ohörda historien är en antologi som behövs. Den ger oss möjlighet att möta andra verkligheter än våra egna. Den är en viktig motvikt mot de generaliseringar och fördomar som vinner allt mer mark i vårt samhälle idag.
Fotnot: Malin Lindroth, en av bokens redaktörer, är medarbetare i GP. Bokens gästrecenseras därför av Stefan Eklund, chefredaktör på Borås Tidning.
