Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Spännande kammarspel. Pjäsförfattaren, tillika skådespelaren, Göran Parkrud, vill skärskåda nära relationer. Här tillsammans med Ella Schartner.

Skådespeleri på hög höjd när familj samlas

Bunden är ett spännande kammarspel om kärleksrelationer och krav. Lis Hellström Sveningson ser inga spår av sjuårskris hos Teater Tofta.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

TEATER

Teater Tofta - Bunden

Av: Göran Parkrud
Medverkande: Susanna Helldén, Göran Parkrud, Ella Schartner, Emelie Strömberg, Jens Lindvall, Mattias Palm och Maria Fahl Vikander.
Regi: Kristina Nilsson.
Scenografi och ljus: Fredrik Glahns. Kostym och rekvisita: Erika von Weissenberg
Grafisk form: Anders Wennerström.
Affischfoto: Hank Oscarsson.
Film: Viktor Parkrud
Spelas t o m 13 augusti.

Jubileer är vanskliga tillställningar. Särskilt i familjelivet är det lätt att spänningen trissas upp så att det knakar i relationerna. Olika förväntningar och syn på vad som firas och varför underminerar lätt samvaron. Mumma för en dramatiker som, likt Göran Parkrud, vill skärskåda nära relationer. I Bunden, den nya pjäsen för Teater Tofta, samlar han en familj som ska fira en tioårig bröllopsdag, på samma plats där bröllopsfesten en gång hölls. Magasinet på Tofta herrgård, ett par stenkast från Lycke kyrka, är direkt inskrivet i pjäsen och ger en ypperlig, intim ram åt det täta dramat.

Dissonansen hos det äkta paret Helena (Susanna Helldén) och Stefan (Göran Parkrud) gör sig gällande redan när bordet dukas. Hon hade önskat sig en fest i klass med själva bröllopet, han undrar vad de håller på med. Medan de inbjudna gästerna, Helenas bror (Mattias Palm), hennes mor (Maria Fahl Vikander), Helenas vän och kollega (Jens Lindvall) med fästmö (Emelie Strömberg), droppar in och tar plats vid bordet hinner flera vassa skär rispa den finputsade ytan. Frågor om kärlek, lojalitet, frihet och bundenhet ställs på sin spets när unga Saga (Ella Schartner) objuden dyker upp.

LÄS MER: Teater Tofta tar kärleken på allvar

Parkrud skriver i en efterföljd av Strindberg, Norén och Ibsen på Tofta. Hans manus kan te sig överlastat med sin härva av hemligheter och hållhakar, det är mycket som avslöjas under kvällen. Men under takbjälkarna utvecklas ett spännande drama om kärleksrelationernas komplexitet och krav. Bunden är ett modernt kammarspel som i Kristina Nilssons regi spelas lyhört och levande av en dynamisk ensemble. Det var länge sedan jag såg en så naturalistisk iscensättning, som dessutom fungerar så väl.

Ensemblens utsatthet på den trånga scenen mitt bland publiken kräver en trygghet som bara en gemensam process kan ge. Utifrån den kan även individerna få blomma. Maria Fahl Vikanders porträtt av den dominanta mamman med giftiga råd är skådespeleri på hög höjd och skapar kvällen roligaste scener. Emelie Strömberg har ett rikt register för känslogungan som den unga fästmön hamnar i. Ella Schartner ger den ogenerade friheten röst och kropp, medan Mattias Palm och Jens Lindvall gör samtida män som brottas med ärligheten, både mot sig själva och de nära, kära.

Lika övertygande är spelets centrum. Parkrud och Helldén skildrar det äkta paret som har glömt att leva med sin kärlek. Spelet är känsligt nyanserat och slutet öppet.
Somliga relationer lär drabbas av en sjuårskris. Det är Teater Toftas sjunde sommaruppsättning definitivt helt befriad från!