Solen steker på den enorma scenen, nyss hittransporterad från Sweden Rock i Sölvesborg, och enligt uppgift Sveriges största scenbygge. Musikerna i Stockholm Sinfonietta svettas. Längst fram på scenen står brittiska musikalstjärnan Scarlett Strallen i svarta träningstajts och t-shirt framför en blå sammetsdivan och sjunger en låt ur Bernstein-musikalen Candide.
Gräsplanen framför scenen är täckt av vitt festivalgolv och väntar på att 11 000 stolar ska placeras ut.
Det är två dagar kvar till I love musical som i Ulleviversionen vuxit till världens största musikalkonsert om man får tro marknadsföringen.
Peter Jöback står vid ena scenkanten tillsammans med Helen Sjöholm och Tommy Körberg och kollar in repetitionerna. Det är strax dags för dem att gå in på scenen. Men först vinkar han till sig producenten och ger order om vatten till alla musiker.
Ullevikonserten blir den femte uppsättningen av I love musicals, den har tidigare turnerat i Skandinavium, och förra sommaren sattes den upp i Tokyo. Men det här är första gången på en stor utomhusarena.
– Det är kul att den här genren får lika stort utrymme som pop och rock, säger Peter Jöback.
Grease och West side story
En stund tidigare har han repat stämmor med Sjöholm och Körberg till pianokomp i ett rum bakom spelaringången, och efter att dragit igenom en svensk version av You gotta have a gimmick (Du måste ha nåt eget) finns det en kvart över för att prata musikaler med GP.
Peter Jöback och Helen Sjöholm minns barndomens matinéfilmer på tv med Danny Kaye. Senare gjorde Grease starkt intryck på dem, medan Tommy Körberg pratar om West side story som den första stora musikalupplevelsen.
– Där fanns en syntes mellan text och musik och det hördes att den byggde på klassisk musik, innan hade jag tyckt att det var lite skumt när man började sjunga mitt i dialogen. Men i West side story förstärktes dialogen av sången.
Föreställningen heter I love musicals men det betyder inte att de älskar alla musikaler.
– När det är bra så är det oslagbart, men när det inte är bra så blir det helt kass, säger Helen Sjöholm.
– Musikal kan beröra jättestarkt men det kan finnas något pretentiöst ibland, det fanns en period när det var mycket poser, men det där börjar försvinna, säger hon.
I love musikals har haft olika teman genom åren, men vissa låtar är alltid med.
– Vi vill ha med det breda och lättillgängliga men också sådant som kräver lite mer lyssning, som är lite köttigare, säger Peter Jöback.
