Sebastian Stakset med Niklas Malmborg | Sebbe Staxx – Musiken, Brotten, Beroendet
Sebastian Stakset med Niklas Malmborg | Sebbe Staxx – Musiken, Brotten, Beroendet

Sebastian Stakset med Niklas Malmborg | Sebbe Staxx – Musiken, Brotten, Beroendet

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Sebastian Stakset fyller 30 senare i år. Han har redan hunnit med tre frihetsberövande straff, tre album med hiphopgruppen Kartellen, en pjäs, två äktenskap, ett stort antal skandalrubriker. Och nu en bok om musiken, brotten och beroendet. Titeln kunde lika gärna varit manipulation och medberoende. Eller skam, skuld och svek.

Att läsa en bok av en grovt kriminell är inte lätt. Det är en värld långt från min, där man utan att reflektera över det hänger med mördare, imponeras av rånare och där misshandel och brott är helt normaliserat, gärna romantiserat, aldrig problematiserat. Kartellens medlemmar är dömda för vapenbrott, anstiftan till mord och värdetransportrån.

ANNONS

Läs också: Jesus fick Sebbe Staxx att byta väg

Samtidigt är storstadens förort inte långt bort. Segregationen och hopplösheten. Utanförskapets många röster. Kartellen gör anspråk på att tala för dem. På att vara gatans röst och den första rösten från förorten. Det är de nu inte, men Sverige har blivit hårdare sedan de första hiphopartisterna, och med det även tilltalet. Det är mycket snack om ”broder” men lite om solidaritet. I texterna om knark och brott, jakten på pengar, lyx utan arbete, är det svårt att höra dem som en röst för dem på ”gatan” som vill leva ett lugnt liv, med familj och nio-till-fem-jobb. Eller för den delen för kvinnorna.

Kartellen har politiska texter också. Staxx citerar flitigt sig själv, blandar högt med lågt och verkar lika nöjd med allt, från ”Knulla din mamma, din äckliga horunge!” riktat till en namngiven polis till socialrealistisk lyrik.

Han berättar om sin uppväxt – trygg familj, mobbad i skolan, utanför – utan att lyckas förklara varför det går som det går. Drivkrafterna går bitvis att förstå, men angränsar ibland till paranoia och bortskämdhet (han vägrar nio-till fem-jobb). Förutom misshandlare och rånare är han missbrukare och faller dit igen och igen. Sviker alla omkring, och sig själv. Tills han hittar en ny kick: Gud och bön.

ANNONS

Mycket är motsägelsefullt i Staxx självbild och biografi. Trots att han försöker göra upp med sitt liv och istället bli en positiv förebild hade han behövt gräva djupare inom sig själv och höja blicken mer utåt för att nå fram.

ANNONS