Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Sara Lundberg | Öjvind och världens ände

Sara Lundberg | Öjvind och världens ände

Sara Lundbergs surrealistiska berättarstil och poetiska och dunkla akvarellmålningar för tankarna till Marc Chagall, skriver Eva-Lotta Hultén.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Bilderbok

Bilderbok

Sara Lundberg

Öjvind och världens ände

Alfabeta

”Öjvind är en sån som flyger.” Så börjar Sara Lundbergs bilderbok Öjvind och världens ände. Tillsammans med bilden av den spindeltunne pojken med sitt röda fladdrande hår, högt upp i luften ovanför ett villakvarter, blir det en genialisk presentation av barnet som är utan fast förankring i tillvaron och saknar kontroll.

Öjvind förekom första gången i författarens Augustprisnominerade Vita streck och Öjvind. Vita Streck finns med på ett hörn också i denna bok men det är Öjvind som är huvudperson.

Vinden för Öjvind vart den vill och nu tar den honom utanför världens kant. Där störtar han rakt ner på golvet i den lägenhet som hyser hans egen lilla värld. Han träffar dammråtteskötaren Kent, som är i Öjvinds storlek, och där bor också Alvaro; en jätte (eller kanske en alldeles vanlig människa) som byggt Öjvinds värld. Kent och Öjvind går på vandring och genom ett fönster får de syn på en värld som i det mesta liknar Öjvinds egen, bara mycket, mycket större.

Sara Lundbergs surrealistiska berättarstil och poetiska och dunkla akvarellmålningar för tankarna till Marc Chagall. Hon räds inte allvaret (namnet Alvaro känns följaktligen inte som någon slump) och skapar en stämning som är både vacker, lite dyster och ibland hotfull.

I Öjvind och världens ände berättar hon en historia om att slungas ut i det okända och se sin egen trygga värld ur ett annat perspektiv. Öjvind upptäcker att det finns något bortom det han trodde var allt, andra världar, andra verkligheter att besöka, andra faror att hantera. Men det handlar också om tryggheten i att hitta tillbaka hem. På bokens sista uppslag sover Öjvind tryggt på ett moln och tänker på Vita.