En papperslös flykting som i desperation försöker försörja sig som privatdetektiv. En rättslös som vill hjälpa andra att hitta rätt(visa). Kouplan är en ovanlig hjälte i dagens svenska litteratur, men ännu mer ett behövt perspektiv. Sanning med modifikation är Sara Lövestams femte roman, men hennes första deckare, utan att för den skull vara en typisk spänningsroman. Kouplans första uppdrag blir att hitta en sexårig flicka som försvunnit, kidnappad när hon släppte mammans hand mitt i Stockholm.
Mamman vill lika lite som Kouplan ha med polis och myndigheter att göra. Jakten på flickan – är det pappan, är det trafficking? – är lågmält spännande och fördjupas och förändras allt eftersom, men det är de andra små detaljerna som får boken att kännas. Som hur Kouplan tränar sig för att andas som en uttråkad resenär, att han beställer kebab utan lök för att verka svensk. Allt för att inte synas. Men som privatdetektiv passar det att vara ett med skuggorna.
I Sverige har han hittat sin dator i ett grovsoprum, han lever på havregrynsgröt och krossade tomater. Kvar i Iran finns akademikerföräldrarna, någonstans har en bror försvunnit.
Han är ständigt rädd och dessutom rädd för vad rädslan i sig ska göra med honom.
En omaka vänskap växer fram mellan de två ensamma. Men så finns de där sakerna som inte stämmer, som Kouplans skarpa öga och resonerande sinne snart upptäcker. Allt är inte som det verkar vid en första anblick.
Mjukt tvingar Lövestam läsaren att utmana sina normer och normalläsningar, utan att för den skull skriva oss på näsan eller sätta handlingen i andra hand.
Det här är den första av fyra böcker om Kouplans överlevnad. Lövestam har även skrivit en lättläst version av boken, Flicka försvunnen. Med tanke på att huvudpersonen är en vars röst sällan hörs är det utmärkt – ännu bättre vore att också få höra de papperslösas egna berättelser.
