Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Sara Elgeholm | Jag drömde att jag var gravid inatt

Sara Elgeholm | Jag drömde att jag var gravid inatt

Sara Elgehoms bok är en påminnelse om svårigheten med att försöka leva utanför den snäva normen. Men också frihetskänslan i att bestämma sin egen relationsväg skriver Elin Grelsson Almestad.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Serieroman

Serieroman

Sara Elgeholm

Jag drömde att jag var gravid inatt

Galago

På serietecknaren och illustratören Sara Elgeholms blogg har det, sedan 2009, varit möjligt att följa hennes resa mot familj och barn. Ett projekt som börjar i en dröm om en barnfamilj som inte följer kärnfamiljsnormen, utan med flera vårdnadshavare som inte nödvändigtvis har sexuella relationer till varandra. Nu finns hela resan tryckt i den självbiografiska serieromanen Jag drömde att jag var gravid i natt.

Att leva utanför den monogama relationsstrukturen och ha många relationer samtidigt, och ha en annan bild av barnhavande än två föräldrar sätter många hinder i vägen. Resan mot barnfamilj innebär här för det första att hitta en lämplig inseminationsväg, privat eller på klinik? Sedan den ofrivilliga barnlösheten, där IVF blir en omöjlighet när familjen inte ser ut som en traditionell parbildning. Det är en ingående skildring i sorgen över varje menstruation som kommer och hoppet som tänds varje månad innan det återigen släcks. På den sorgen följer sedan juridiken och logistiken; antalet vårdnadshavare är begränsat, hur hittar man ett boende som passar för fler föräldrar än två och vad ska egentligen föräldrarna kallas när de är flera? Och även om allt annat löser sig är flersamheten inte enkel. Precis som monogami kommer också många relationer med sina känslor, svartsjuka, känsla av ensamhet och behov av att bli omhändertagen.

Sara Elgehoms bok är en påminnelse om svårigheten med att försöka leva utanför den snäva normen, men också frihetskänslan i att bestämma sin egen relationsväg utifrån de egna känslorna och drömmarna. Likaså är den en allmängiltig och smärtsam skildring av ofrivillig barnlöshet. Det är en både närgången, oförskönande och inspirerande läsning.