Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Sally Rooney fångar tiden

Sally Rooney visar skickligt människans kapacitet för motsägelsefullhet och självbedrägeri. Samtal med vänner är ett viktigt porträtt av framför allt en ung kvinna, anser Bella Stenberg.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Bok

roman
Sally Rooney
Samtal med vänner
Översättning: Klara Lindell
Albert Bonniers förlag

Att bedra sig själv kan ibland vara enklare än att bedra någon annan. Frances, 21 år, student och författare på uppgång inser inte att det är vad hon gör. Irländska Sally Rooneys omtalade debut om unga kvinnors vänskap och föränderliga tvåsamhet kretsar också kring ett annat bedrägeri – Frances affär med den löjligt snygga skådespelaren Nick samtidigt som de ingår i en komplicerad umgängeskvartett med hans hustru Melissa och Frances bästa vän och tillika ex-flickvän Bobbi. Komplicerat? Ja, men inte alltid som förväntat.

Till en början är jag orolig för att Frances ska vara en Ester Nilsson i Dublin, men hon är inte på samma vis besatt. Dessutom har alla i kvartetten någon slags makt eller kapital som de andra eftersträvar. Särskilt den kyliga och skarpt formulerade Frances, som inte alls inser hur omgivningen uppfattar henne.

Frances och Bobbi uppträder tillsammans med spoken word-poesi och tar sig själva på stort allvar. Mycket kretsar kring klass och kön och för dem är kapitalismen den nya katolicismen, det som förtrycker. Men samtidigt som Frances identifierar sig som fattig har hon en far (alkoholiserad, det är ju på Irland …) som betalar hennes hyra och uppehälle. 

Frances upplevs ofta som väldigt ung, lika upptagen av hur hon framstår, som vad hon säger eller gör. Hon vet inte vad hon ska försörja sig på och skulle helst slippa.

Vuxenblivandet är absolut inget mål och vuxenvärlden snarare något att genomskåda och leka med. Det äkta paret Nick och Melissa erbjuder tillfälle till just det. 

Frances betraktar livet med distans och ironi och försöker låtsas att hon inte drabbas av känslor. Hon är mot kärleken, men det är enklare i teorin än i verkligheten. Hon försöker skilja intellekt och kropp åt och utövar kontroll över sig själv, över språket och genom språket även över andra. Affären ställer allt det på ända. Eftersom hon inte inser eller vill inse att hon har makt missbrukar hon den. ”Du tycker inte om att känna att du har makt.

Eller så tycker du inte om att bli påmind om att du tycker om att känna att du har makt”, säger hon till Nick, men det säger mer om henne själv. 

Miljöbeskrivningarna är få men samtalet är pågående genom hela boken. Som debatter, gräl och intellektuellt flirtande, lika ofta refererat och genom återgivna direktmeddelanden som i traditionella dialoger. 

Sally Rooney, född 1991, fångar tiden i sitt sätt att skriva. På baksidesfliken och i den medföljande pressreleasen citeras Daily Mail: ”… det här är den bästa roman jag läst om vad det innebär att vara ung kvinna idag.” Det är svårt att inte undra vad som menas.

Frances är mer begåvad och mer självdestruktiv än de flesta. Är det destruktiva likställt med att vara ung och kvinna? Är det motsägelsefulla i henne kvinnligt snarare än mänskligt?

Sett till en värld utanför universitet och intellektuella kretsar är hon knappast en representant för särskilt många alls. Däremot visar Rooney skickligt människans och ungdomens kapacitet för motsägelsefullhet och självbedrägeri. Samtal med vänner är ett viktigt porträtt av framför allt en ung kvinna.