Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Komikerelit på Lisebergsteatern.

Säkra kort på Lisebergsteatern

Efter publiksuccén #Revyn på Lisebergsteatern år 2014 ges just nu uppföljaren #Revyn 2.0 på Lisebergsteatern. Medverkar gör bland andra komikerveteranerna Claes Månsson och Annika Andersson.

Den förra föreställningen #Revyn gick för utsålda hus och blev en kritikersuccé.

- Ja, det var roligt. Bra recensioner på en revy det får man ju nästan aldrig, säger Claes Månsson.

Det märks att komikerna trivs med varandra.

- Jag lärde känna Annika när hon hoppade in för Siw Carlsson i Campa i klaveret 2012. Det var väldigt roligt, berättar Claes Månsson.

Annika Andersson tycker att det är helt fantastiskt att spela med Claes.

- Han har ett lugn på scenen.

De bägge komikerna lovar också att de populära rollfigurerna Rut och Alvar är tillbaka i årets revy.

Finns det saker ni inte kan skoja om?

- Ja, vi lever i en tid där man ska vara väldigt politiskt korrekt, säger Claes Månsson. Det begränsar utrymmet Jag såg en intervju med P C Jersild, 30 år efter att hans bok Barnens ö kommit ut, han hävdade att gammelmoralismen kommit tillbaka. När vi höll på med Lorry var ju Estonia-katastrofen. Vi pratade jättemycket om detta. Det kan man ju inte skämta om. Men nu skulle man nog kunna.

Annika Andersson är inne på liknande spår.

- Det måste gå en viss tid. Folk måste få lite distans. När man sitter och spånar kommer man på grejer som kan vara jätteroliga i privata sammanhang, men som man inte kan säga på en scen.

Annika Anderssons pappa Tore Wallnedal satte upp revyer hemma i Mårdaklev.

- Jag är uppvuxen liggandes under bordet medan de hade revymöten och spånade idéer, berättar hon.

Som 18-åring uppträdde hon i pappas nyårsrevy men sen blev det andra jobb, som kassan på Gekås i Ullared och inte minst fyra barn. Tio år efter revyn ringde helt oväntat Krister Classon i komikerduon Stefan och Krister. Han hade varit musiker i nyårsrevyn, kom ihåg henne och erbjöd en roll på Vallarna i Falkenberg. Resten är svensk humorhistoria.

Läs också: Recension: En kompetent revy av klassiskt snitt

Har du alltid velat bli skådespelare och komiker, Claes Månsson?

- Nej, jag var jätteblyg som liten. När jag blev vuxen jobbade jag som fritidsledare i Bergsjön nio år. Sen skulle de sätta upp en pjäs på en annan fritidsgård och bad mig vara med. Nej, absolut inte, jag kan hjälpa till med ljuset eller nåt, sade jag, men till sist stod jag ändå på scen. Numret handlade om flygrädsla, och jag var verkligen flygrädd några år. Efteråt var det otroligt häftigt. Jag hade klarat av nånting. Det var en kille som jobbade som regiassistent där. Han började tjata på mig att söka in på Scenskolan. Jag gjorde det och på den vägen är det.

Du är 66 och har spelat allt från Brecht till Strindberg; teater, tv, film ... Är det inte dags att du pensionerar dig?

- Nej, jag tycker att detta är det roligaste man kan hålla på med. Det gör jag nog tills jag trillar av pinn.

Har ni några inspirationskällor som skådespelare?

- Macken var otroligt rolig när den kom, säger Annika, men den största komiken hittar man i vardagen; i livsmedelsbutiken eller på spårvagnen.

Claes Månsson älskade Carl-Gustaf Lindstedt som barn och Hasse och Tage.

- De hade ju också nån slags idé med vad de gjorde.

Vad är ni stoltast över?

- Jag är nog mest stolt över att jag har vågat, säger Annika Andersson. Men det som gjorde att det small till för mig var tv-programmet Time Out.

Claes Månsson framhåller en pjäs: En handelsresandes död, i regi av Thorsten Flinck, på Teater Plaza i Stockholm 1996.

- Och tv-serien Lorry förstås.

Läs också: Fotbollsproffset som blev musiker