Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/5

Rubin målade sig från Göteborg till New York

Polisen jagade honom genom gångtunnlarna i Bergsjön när han målade med stulen sprayfärg. I dag försörjer sig Tony "Rubin" Sjöman som hyllad gatukonstnär i Brooklyn.

Vet man vilka gator man ska gå kan man på under en ganska korta promenad se hur Tony "Rubin" Sjöman satt tydligt avtryck i sin närmiljö i Williamsburg, Brooklyn. Det typiska formerna, bokstäver om man tittar noga, och de matta, ofta diskreta färgskalorna syns såväl på väggar som inne på kaféer och kontor i grannskapet.

Här finns Tonys studio med stora fönster som "släpper in ett perfekt ljus på eftermiddagen". Under det senaste året har han prövat sig fram med att måla i mindre skala, på speciella träplattor, och dessutom jobba med screentryck. 

– När man målar väggar är det alltid hetsigt, ont om tid. Och så kommer folk fram och vill snacka hela tiden. Då är det skönt att kunna gå in i ateljén som omväxlings, säger han.

Det är mycket som ska bli färdigt till Rubins första egna utställning som öppnar på ett galleri i Bronx den 21 maj. 

– Det känns rätt, Bronx är platsen där allting startade för graffitin, så jag vill gärna sluta cirkeln för egen del.
Under våren har dessutom Tony "Rubin" Sjöman kommit ut med boken New York/Scandinavia där han samlar såväl bilder av sina väggmålningar som det han skapat i sin studio.

– I New York är det så mycket här och nu och sådan intensiv konkurrens att man aldrig hinner titta tillbaka och tänka efter. Det är hela tiden nästa sak, nästa projekt. Men med den här boken har jag tvingats fundera över varför jag håller på med det här och varför bilderna ser ut som de gör, säger Tony.

Så vad är svaret?
– Jag har kanske inte velat se det förut, men det finns mycket av Bergsjön i det jag målar. Färgerna och formerna går igen, det finns exempelvis några saker jag gjort som påminner mycket om hur balkongerna ser ut på husen där jag växte upp. Det är något undermedvetet som jag fått bättre koll på numera.

Varför har du inte sett det tidigare?
– Jag jobbar på att ständigt lära mig med om mig själv, man kommer underfund med en del kopplingar när man blir äldre. Allt man bär med sig påverkar ju på ett eller annat sätt. 

– När jag var ung målade jag bara för att det var kul, med tiden inser man att målningen är ett sätt att bearbeta saker som har hänt och som kanske annars hade kommit ut på ett mindre kreativt sätt.

Var det stökigt när du var yngre och målade hemma i Göteborg?
– Ja, det var ju nolltolerans mot klotter och det satt en polis på Skånegatan som jobbade på heltid med klotterrelaterad brottslighet. Det var ju inte så roligt när man blev nedkallad dit, mamma fick springa hos polisen, slänga mina sprayburkar och var orolig när jag var ute på nätterna. Nu är hon stolt, men tycker kanske att det är lite konstigt att något som varit ett orosmoment har blivit det som jag kan försörja mig på.

Här i New York blir ju dina influenser från Bergsjön något unikt jämfört med det amerikanska uttrycket?
– Absolut, och mycket av det som var till nackdel när jag var yngre, att komma från Bergsjön och hålla på med graffiti, är det som har visat sig vara något bra. Då tyckte jag ju att betongen var ful, nu kan jag se det vackra i den och jag inser att jag influeras även av mina finska rötter som Alvar Altos möbler och Marimekkos mönster.

Allting hänger ihop?
– Ja, och på ett sätt gör jag samma sak på samma sätt som när jag var tolv år och jagades av kvarterspolisen. Det är fri hand med sprayfärg på en vägg. Jag har aldrig planerat någon karriär, det här är bara den jag är.