Ruben Östlund är intresserad av att osäkra situationer, peta i det infekterade bortom orden, blotta det outtalade. På olika utstuderade sätt, återkommer han till det i scen efter scen, i film efter film. Drivkraften att plåga och domptera publiken gjorde att han bjöds in till filmfestivalen i Cannes redan 2008 med sin andra långfilm, De ofrivilliga. En stark episodfilm där fem jobbiga situationer presenteras:
Busschauffören som vägrar släppa av passagerarna, innan den som förstört en gardinstång inne på toaletten erkänner. Misstankarna riktas utan fog mot ett barn med Downs syndrom.
Lärarinnan som känner sig åsidosatt av sina kollegor och konfronterar dem.
Familjefadern som tror sig veta hur en nyårsraket ska avfyras men istället skadar sig allvarligt, ett faktum han i det längsta sedan försöker dölja.
Tonårstjejerna som hamnar på utomhusfest, där en av dem däckar och gruppens lojalitet testas.
Och till sist killgänget, vars jargong leder till att ett sexuellt övergrepp äger rum under en återträff.
Ruben Östlund gör i dessa episoder med stor tydlighet det som sedan kommit att bli hans kännetecken: Ställer med sociologisk tydlighet upp etiska dilemman och leker med förväntningar och positioner.
Sedan dess har han varit en återkommande gäst på franska rivieran där även Play (2011) och Turist (2014) tävlat och vunnit Cannes-priser. Turist, där en familjefar hellre flyr än tar ansvar för resten av familjen då en dödshotande lavin närmar sig, nominerades dessutom både till Nordiska rådets filmpris och till en Golden globe.
Sådana framgångar noteras i Cannes, där festivalens urvalsgrupp gärna välkomnar favoritregissörer – majoriteten av dem män – åter. Nu flyttar de fram Ruben Östlunds positioner ytterligare genom att låta The Square ta plats i den åtråvärda huvudtävlingen.
I nya filmen rör vi oss i ett diffust framtida Sverige där monarkin har avskaffats och det Kungliga slottet förvandlats till konstmuseum. I centrum står X-Royal Museum och framförallt dess chef: Christian, spelad av danske Claes Bang, känd från tv-serier som Bron och Borgen.
En typisk Kulturman som tar både sig själv och sitt arbete på största allvar. Nu vill han skapa uppmärksamhet kring den kommande utställningen The Square vars tema är humana värderingar, tillit och omsorg. Utan att tänka efter ger han en PR-firma fria händer att utforma marknadsföringskampanjen. Senare visar sig detta få ödesdigra konsekvenser, inte minst för honom själv.
Filmsatiren är inte nådig mot vare sig konstvärlden, media eller pr-industrin.
En utländsk journalist, spelad av Elisabeth Moss, konfronterar Christian med ett märkligt uttalande han gjort på museets hemsida i en scen där mycket annat pågår under ytan. Snart inleder hon och Christian, en frånskild tvåbarnsfar, en relation som befästs i en redan omtalat pinsam sexscen.
En annan höjdpunkt enligt filmkritikerna i Cannes är scenen då en barbröstad skådespelare leker apa mitt under en galamiddag och går till attack mot gästerna.
Ruben Östlund kan i år räkna med stenhård konkurrens i guldpalmskampen av Sofia Coppola, Lynne Ramsay, Michael Haneke, Todd Haynes med flera. Men alldeles oavsett hur det går i guldpalmstävlingen kommer han att göra det han är allra bäst på. Utdraget och utstuderat provocera publiken med The Square där flera sekvenser sticker ut.
Scener som osäkrar ögonblicket.
Scener som manar till eftertanke och självrannsakan, av kulturellt uppburna personer, som tar sig själv på största allvar, inklusive regissören själv, och hans alter ego museichefen Christian.
Scener vars syfte är att punktera det uppblåst självsäkra och skapa riktigt dålig stämning.