Rosade "Vem"-figurer tillbaka på bio

ANNONS
|

Förra årets mest kritikerhyllade film var inte "Svinalängorna". Högst betyg av flest recensenter fick i stället en film om stora känslor för små barn. Nu kommer uppföljaren till "Vem? - film för de små".

-För er som är på bio för första gången måste jag berätta att det snart blir mörkt härinne.

Det är galapremiär för "Vem är var?" och regissören Jessica Laurén utfärdar en liten varning till alla småttingar i salongen. Och de är många, hennes röst tränger knappt igenom surret av nybörjarprat.

När "Vem? - film för de små" gick på bio förra hösten brukade författaren Stina Wirsén och hennes man Pompe Hedengren (som har skrivit filmmusiken) slinka in på matinéföreställningar för att se den unga publikens reaktioner.

ANNONS
"Krämar" upp

Det var fullt ös - barnen i salongen satt och hojtade åt Fågel, Kanin och de andra djuren.

-När vi gick därifrån var vi ense om att "nästa gång får vi kräma upp både musiken och Gunnar Bolins berättarröst", för de hördes inte. Publiken ropade "akta dig Nalle!" och "dumma dig!". En liten tjej på kanske 1,5 år satt bakom mig, och varje gång Fågel kom i bild så skrek hon jättehögt: "ka-ka-ka-ka-ka-ka!", berättar Stina Wirsén.

Både filmerna bygger på hennes bokserie om Lilla och Stora Nallen, Nallegrisen, Kanin, Fågel och Katten. Trots att det bara har gått sex år sedan de första "Vem?"-böckerna publicerade har de redan blivit moderna klassiker, givna inslag i förskolornas boklådor och översatta till en mängd språk, inklusive arabiska och farsi.

Illa berörda

Den första filmen fick ett varmt mottagande av kritikerna, och hamnade i topp i Filminstitutets recensionsstatistisk över 2010 års svenska filmer. Samtidigt var det en del föräldrar som blev illa berörda av vissa inslag, särskilt "Vem är söt?" där djuren mobbar ut varandra med elakheter som "ful och gul!" och "rosa som en räka - räkor luktar blä!". Samma sorts scener dyker upp i den nya filmen, när Lilla Nallen och Katten retar varandra för fumliga kullerbyttor och långsamt springande.

-Det är ju skildringar av sådant som många barn upplever. Vi vuxna är också taskiga, men vi lindar åtminstone in det, säger Jessica Laurén och får medhåll av Stina Wirsén:
-Man hinner vara på dagis en kvart innan man förstår spelet. Så jag tycker att det är mycket bättre att man lyfter upp sådana frågor så att man kan prata om dem.

TT Spektra: Varför blir föräldrar provocerade av att de är elaka mot varandra?

-Som vuxen har man ett behov att barndomen ska vara ljus och vit, och så kommer jag och skitar ner det med mina berättelser. Men alla människor, små som stora, känner avundsjuka, missunnsamhet, eller bara lust att bita någon lite. Om man hela tiden lägger det på "den onda" i sagan, vem ska man då identifiera sig med? Och vad ska man göra med sina egna svarta, fula känslor?

Hennes ambition med "Vem"-serien har varit att skapa berättelser utan sensmoral, utan renodlat onda eller goda karaktärer.

-Det finns ingen vuxenpatina över alltihopa som berättar att DET HÄR det lyckliga slutet, och SÅ HÄR förväntas man känna kring de olika karaktärerna. Det är som livet självt: rörligt.

"Vem är var?" har biopremiär på fredag.

Den första filmen, "Vem? - film för de små", hade biopremiär i september 2010. Den byggde på böckerna "Vem är arg?", "Vem är borta?", "Vem blöder?", "Vem är död?", "Vem bestämmer?", "Vem är söt?", "Vems byxor?" och "Vems mormor?".

Filmen blev 2010 års högst rankade svenska film på Filminstitutets topplista, som bygger på kritikerbetyg från 15 stora svenska medier. Den fick ett genomsnitt på 4,02. Tvåan "Svinalängorna" fick 3,87.

Nya "Vem är var?" har premiär den 7 oktober, och bygger på böckerna "Vem är sjuk?", "Vem städar inte?", "Vem är bäst?", "Vem sover inte?", "Vem är ensam?", "Vems kompis?", "Vems bebis?" och "Vem är var?".

Gunnar Bolin, Sveriges Radios kulturkorrespondent, gör berättarrösten medan regissören Jessica Laurén ligger bakom djurens mummel.

ANNONS