Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Romanos charmerande stilövningar

Svidar om till Adidas och skruvar upp volymen.

Skiva

Rock

Daniel Romano

Mosey

(New West)

Få om ens några andra publikskaror omhuldar en ny älskling så snabbt som altcountry-gänget. Så när Daniel Romano för några år sedan gjorde entré i perfekt Townes van Zandt-kostym och spelade bedårande, traditionell country som kittlande på alla de rätta ställena kastade puritanerna lyckligt sina hattar i luften och slängde sig handlöst vid hans spetsiga ormskinns-boots. Det där hade kunnat knäcka vem som helst. Daniel Romano hanterar situationen genom att bryta sig loss, svida om till Adidas-ställ, låta håret växa och skruva upp volymen.

Americanan, i vid mening, utgör fortfarande grunden men Daniel Romano gör nu skönt, skrällig poprock som omfamnar allt från kaliforniskt solig må bra-rock till mer streetsmarta nummer, texmex-rasslande frontporch-pop och ett par vackert fransiga pianoballader. På skivan kan man hitta referenspunkter till allt från Lee Hazelwood till Bob Dylan, Fleetwood Mac, Velvet Underground, Conor Oberst, Calexico och Jackson Browne.

Kort sagt har Daniel Romano uppenbarligen inte bara ypperlig koll på den amerikanska musiktraditionen, han är dessutom ytterst begåvad när det gäller att knåda ihop den till egna, sköna låtar. I värsta fall hade det här blivit irriterande referensmusik, men Romanos entusiasm inför uppgiften blåser snabbt undan dylika orosmoln.