OEI editör
Med Cia Rinnes första diktsamling Zaroum (2001) bevittnade vi ett veritabelt genrespel. Text, fotomontage, skisser och schematiserade ordlekar bildade ett lekfullt collage. Referenserna till 1900-talets absurda, konkretistiska och minimalistiska traditioner var omisskänneliga. Nya Notes for soloists upprinnelse står att finna i samma urkunder, men tonläge samt typografi är åtskilligt åtstramade medan den poetiska självständigheten skickligt schatterats. Uttryckliga referenser har växlats in mot ett strängt minimalistiskt formspråk – en skuldsedel som erkänns men också returneras i en lättsam handvändning: ”here it comes: / MINIMALISM / there it went”.
Genom att endast använda maskinskrift och avvisa andra uttrycksformer lägger Rinne textens fysiska variationer i dagen. Inspiration kan anas från representanter inom musikens och konstens sfär, med namn som Terry Riley och Donald Judd. Särskilt den senare underströk att det estetiska objektet som sådant bör lyftas fram för att låta dess materiella egenskaper bestämma en rumslig upplevelse och göra upp med metafysiska illusioner.
Så framträder en mindre relationell komposition där Rinne nu genom småskaliga typografiska och fonetiska förskjutningar delar semantiska hav. Från att tidigare ha uppehållit sig vid den stundtals lika omöjliga som komiska dialogen mellan olika element, placerar Notes for soloists nu denna avvikelse redan i begynnelsen, det vill säga i Ordet: ”insecurity / in security”. Anmärkningsvärda gränser bebor de banaliteter som höjts till begrepp i tilltron till kommunikation och konvention. Sätter man därtill politiska förtecken i partituret, kan alltså det som verkade vara en busenkel variation snart framstå som instabilt och ironiskt. Det osynliga blir synligt, det odelbara delbart, men alltjämt o-medelbart.
