Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/3

#Revyn 2.0 - kompetent revy av klassiskt snitt

Få platser i Göteborg har en så långvarig och stolt tradition av revyskådespel som Lisebergsteatern. Här har Hagge Geigert, Sten-Åke Cederhök och Tomas von Brömssen vitsat loss, och nyligen, faktiskt för bara två år sedan, spelade också Claes Månsson och Annika Andersson på teatern för fullsatta bänkrader. Då med den hyllade #Revyn, föregångaren till höstens föreställning, skriver GP:s recensent.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

#Revyn 2.0 på Lisebergsteatern

Regi: Klas Wiljergård.

Kapellmästare: Per Johansson.

Medverkande: Annika Andersson, Claes Månsson, Jessica Heribertsson, Mikael Riesebeck, Ola Forssmed.

Bäst: Annika Anderssons ekonom, Jessica Heribertssons sång.

Sämst: 1970-talsstandupen med kvinnovitsar får pågå aningen för länge och blir till slut ruskig. 

Publik: 521.

Originellt är inte synonymt med bra. Så sägs det i #Revyn 2.0:s andra akt, och orden kan läsas som en programförklaring till föreställningen. Åtminstone lämnar de öppet mål åt alla journalister som vill försöka. För att vara en show med hashtag-tecknet i titeln är nämligen #Revyn 2.0  en rätt traditionell revy som fyller den sedan 150 år tillbaka etablerade mallen noga, med sketcher, musikinslag, yviga dansnummer och plumpa sexskämt. Det är rakaste vägen till  gapskrattet som gäller, och ensemblen slår knut på sig själv för att hitta dit i kväll.

Får ont i ryggslutet

I nykomlingen Ola Forssmeds fall gäller detta bokstavligen. Till skillnad från Claes Månsson kan han inte bara ställa sig på scenkanten i knasig skjorta och hippieperuk för att fnissen ska bryta ut. Han måste jobba för dem, vrida och vurpa sig som en Chaplin, Jackie Chan eller Papphammar. Under sketchen där en äkta man plötsligt börjar bete sig som hjälten i en pilsnerfilm från 1940-talet får jag ont i ryggslutet bara av att titta på ... men det ger utdelning. Numret är underfundigt roligt och en av kvällens absoluta dyrgripar.

Även de andra rookiesarna i sällskapet, Mikael Riesebeck och Jessica Heribertsson, lär ha behövt stretcha grundligt inför premiären. Det dansas flamenco och Svansjön, bjuds på själfull gospelsång om att bara ha fyra likes på Instagram, och på ett byalags utflippade årsmöte blir det nästan handgemäng om bästa platsen vid ordförandens bord.

Klarast på revyhimlen skiner dock liksom 2014 en stillsammare akt, nämligen Annika Andersson och hennes nervösa ekonom. En roll som har alla förutsättningar att bli hennes Valfrid Lindeman – eller i minsta fall det som Papi Raul var för Felix Herngren.