Reklamkampanjen som fällde Pinochet

Regnbågar, lyckliga hundar som springer över gröna ängar och en smörig slogan: "Lyckan är på väg". Det var grundpelarna i den reklamkampanj som 1988 blev spiken i kistan för den chilenska diktaturen.

Omvärldens påtryckningar hade fått general Pinochet - landets diktator sedan 15 år tillbaka - att utlysa en folkomröstning där folket skulle få välja: ja eller nej till åtta år till med Pinochet. För att ge sken av en rättvis kampanj i ett land utan yttrandefrihet tilläts nej-sidan disponera 15 minuter tv-tid, varje kväll i 27 dagar.

Denna kampanjmånad skildras i Pablo Larraíns film "No", som blandar drama, politisk thriller och svart komedi. Filmen får svensk premiär 19 april.

Gael García Bernal spelar filmens huvudperson René, en framgångsrik reklamman som får i uppdrag att producera nej-sidans reklamfilmer. De oppositionella vill ha filmer som avslöjar diktatorns illdåd, men René är säker på att det bara kommer att skapa mer rädsla. I stället vill han fokusera på bilder av lyckliga konsumenter och positiva reklambudskap som "stormen är över, nu är det regnbågens tid".

Ett digert reasercharbete föregick inspelningen, och Larraín har talat med många av dem som låg bakom den verkliga nej-kampanjen. Några av verklighetens reklammän fick småroller i filmen - men med en ironisk twist.

"No" har ett alldeles speciellt visuellt uttryck, med gryniga bilder och murriga färger. Eftersom Pablo Larraín redan från början visste att han ville använda mycket arkivmaterial (30 procent av den färdiga filmen utgörs av tv-klipp från 80-talet) var det viktigt att nya och gamla scener flöt i varandra på ett snyggt sätt. Lösningen blev att spela in med tidstypiska tv-kameror, och resultatet står i skarp kontrast till dagens filmideal.

Pablo Larraín är 36 år, och under hela hans vuxna liv har Chile varit en demokrati. Men han växte upp med föräldrar som stödde diktaturen, och "No" är hans tredje film om Pinochettiden.

Karin Svensson