Regissörer som tar fajten i förväg

ANNONS
|

De jobbar alltid tillsammans, regissörerna Björn Stein och Måns Mårlind. De har känt varandra sedan barnsben, båda började gilla film i tioårsåldern och har liknande erfarenheter. En förutsättning för att arbetet ska fungera.

- Vi har extremt lika smak, säger Måns Mårlind.

Tillsammans har de bland annat gjort långfilmen Storm och tv-serien De drabbade. Allt snack som finns om en omnipotent demonregissör är något Mårlind förkastar som ren "bullshit".

- Det där är jag så trött på. Vi jobbar tillsammans, tar alla våra fajter i förproduktionen och sedan går vi in och kör varannan dag på jobbet. På det sättet blir vi extremt uthålliga.

ANNONS

Tre kort att spela ut

Varannan dag innebär att när den ena regisserar är den andre bästa kompis med råd och idéer. Måns och Björn löser enskilda situationer på olika sätt men har i grunden alltid samma mål. Det finns dock en regel att de har rätt att spela tre kort.

- Det innebär att man under en inspelningsperiod får gå in max tre gånger och säga "nu tycker jag att du agerar fel, så här bör du göra i stället". En regel vi inte använde en enda gång under Snapphanar. Och bara varsin gång under arbetet med Storm.

I drygt tre månader parkerade sig produktionsteamet med skådespelare, tekniker och allt som krävs i Villnius. Där hade de sin bas. Bara knappt en veckas inspelning är gjord i Sverige mest för att få till bokskog som egentligen var det enda Litauen saknade. I övrigt, eftersom länderna ligger på samma breddgrad, är mycket likt.

- Och så är det inte lika modernt. Vi kunde nästan inte ta en bild här hemma utan att stöta på moderniteter. I Litauen var det bara en och annan telegrafstolpe som ställde till besvär.

"Hög kostymkondis"

Litauen har dessutom rutiner för kostymdramer. Amerikaner, tyskar och fransmän åker just dit för att spela in.

ANNONS

- De har hög kostymkondis, något Sverige saknar. Vi fixar inte 40 hästar och 3 000 statister.

Hur mycket kunde du om Snapphanetiden innan?

- Nästan ingenting jag visste att Snapphanar var skåningar som slogs med danskarna och så visste jag att det var en extremt våldsam period i vår historia. Men tiden verkar präglas av olika versioner - det verkar inte som om någon riktigt vet hur det gick till, säger Måns Mårlind.

Som ändå har slutit sig till tesen att Snapphanarna var frihetskämpar och inte rövare som svenskarna gärna hävdat. Det som framförallt lockade regissörsduon var berättelsen om ynglingen som drivs av att hämnas sin döda familj. Längs vägen växer han upp och blir man.

Inte lika ond i verkligheten

De enda verkliga karaktärerna i dramat är kungen, Karl XI (Gustaf skarsgård) och Dahlberg (Peter Andersson), mannen som gick över Stora bält. Men Lejonhuvud som görs av Anders Ekborg är en fiktiv figur. Förvisso fanns det en Gyllenstierna i verkligheten men han var inte lika ond som dramats Lejonhuvud.

Är ni inte rädda för att historiker kommer tycka att ni förvanskar?

- Dem är jag inte intresserad av i så fall. Det här är ingen historielektion utan en äventyrsberättelse. Vi har gjort en tolkning av 1678. Det finns säkert folk som kollar på Mash och säger att "så där opererar man inte" men det är ju inte heller det serien handlar om.

ANNONS

ANNONS