Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/3

Recension: "Yahya Hassan 2" – Yahya Hassan

Sedan den sensationella debuten för sex år sedan har den danska poeten Yahya Hassan hamnat i fängelse och dömts till sluten rättspsykiatrisk vård. Gordana Spasic läser en uppföljare där hela världens sorg och skam kastas i ansiktet på läsaren.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

"Yahya Hassan 2”, uppföljaren till den sensationella debuten "Yahya Hassan” som sålt i över 100 000 exemplar, släpptes häromveckan plötsligt och utan förvarning på danska Gyldendal. Av kapitelindelningen kan i grova drag utläsas vad Yahya Hassan sysslat med sedan debuten 2013 – præmieperker/husblatte, jagtsæson/jaktsäsong, feængsler og fanger/fängelser och fångar, psykoseperker/psykosblatte.

Han har nämligen dragit omkring med skottsäker väst, hamnat i fängelse för att bland annat ha skjutit en person i foten, blivit frigiven för att på nytt dömas till sluten rättspsykiatrisk vård för att bland annat ha brutit mot ett kontaktförbud. Åtskilliga gånger.

LÄS MER: GP Kulturs recensent om Yahya Hassans debutdiktsamling

Liksom föregångaren är boken kroppslig, befolkad av røvhuller och kukar men också upplysningar som att Margrethe den första knullade sig till Norge, och halva Sverige. Danmarks koloniala historia flimrar förbi, liksom flyktingar på lastbilsflak som "slagtesvin” och människor på någon annan plats i världen förvildar sig bland djuren. Hela världens sorg och skam i ansiktet på läsaren.

"Yahya Hassan 2" är på många sätt en diktsamling om ofrihet. Också helt på fri fot är författaren en ö i ett hav av verkliga och inbillade hot. Han blir föst runt av livvakter i främmande städer iförd skottsäker väst och med en diktsamling i innerfickan. "DE ARME MÆND HAR DET BEDRE I MIT LIV / END JEG SELV HAR DET”

Hans frihet är också starkt begränsad av andra människors viljor, ja alla omkring honom vill honom något, hans ord, hans pengar, hans pik (som det heter i Danmark). Den dubbla institutionaliseringen som följer, gör ingen större skillnad. Omgivningarna skiftar men rummet är detsamma. Dikten i sig dock alltid vild, orden gör helt enkelt vad de vill. Den där högexplosiva stämman, dikterna som murar upp sig med sina versaler, förstår man är det enda egentliga skyddet från att bli svald hel och hållen.

Den där högexplosiva stämman, dikterna som murar upp sig med sina versaler, förstår man är det enda egentliga skyddet från att bli svald hel och hållen.

Kriminella handlingar som ligger till grund för medintagnas fängelsestraff beskrivs. Våldsamma bilder staplas på varandra. Det enda som till ytan skiljer urskillningslöst våld med maskingevär från våld med yxa åt är tydligen patronerna i liken. “HAN NØD MÅLTIDET / HOLDT BORDSKIK / GREB KØKKENKNIVEN / OG TAKKEDE FOR GÆSTFRIHEDEN MED 47 STIK”.

Mannen som kallsinnigt bragt sin granne om livet har nu blivit ens egna granne. Tanken är påträngande, mer påträngande än cellen, cellens fyra väggar.

“/.../ PÅ DET SENESTE HAR JAG VÆRET GAL / LØBET RUNDT PÅ ÅBEN GADE / IFØRT SKUDSIKKER VEST OG LYSERØD G-STRENG / OG TÆSKET FOLK MED TO VÅBEN / I SOLIDARITET MED PUSSY RIOT / BITCH I’M TIRED”

LÄS MER: Den siste romantikern är nere med kidsen

Hassans underbart svarta humor känns igen. Om det handlande som beskrivs ovan vore självuppoffrande, sprunget ur solidaritet med Pussy Riot, och inte ur rädsla eller rent vanvett skulle det ha uppfattats som, tja, bättre på något sätt.

Vi får ödsliga bilder av en ung man med en miljon i bankpåse i ena handen och en smyckesask i andra, på väg att fria, som emellertid blir nerbrottad av poliser (av lägsta rang).

En diktsamling om ofrihet som sagt, och om att vara helt ensam. Hassan är förälskad i en kvinna som inte vill ha med honom att göra, till den grad att han belagts med kontaktförbud mot henne.

Vi får ödsliga bilder av en ung man med en miljon i bankpåse i ena handen och en smyckesask i andra, på väg att fria, som emellertid blir nerbrottad av poliser (av lägsta rang). “HON ER BLEVET UDSTYRET MED EN OVERFALDSLARM/ SELVOM DET ER MIG DER HAR BRUG FOR EN”. Han förnimmer världen ensam, och är helt ensam i känslan.

LÄS MER: Recension: "Orissa" och "Afrikas verkliga historia" – Ola Julén

En av samlingens kortare dikter rör när Hassan i psykotiskt tillstånd slog sin mor “OG FANDT UD AF/ AT JEG IKKE ER STÆRKERE END HENDE”. Det är en liten liten dikt, med ett stort allvar. Trots det brutala skeendet gnistrar den på sidan, en värme som i övrigt fattas dikterna. Ja där, och i att Hassan låtit trycka tre av lillebrorsans dikter på insidan av omslaget. Lillebror som också varit på anstalt.

Och så finns det kanske i och för sig värme i att helt och fullt stå och falla med sin gärning, som Yahya Hassan gör. Och vilken gärning sedan.