Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Skådespelaren Saga Becker romandebuterar. Bild: Pontus Lundahl/TT
Skådespelaren Saga Becker romandebuterar. Bild: Pontus Lundahl/TT

Recension: "Våra tungor smakar våld" – Saga Becker

I sin debutroman skildrar Saga Becker det våld som många transkvinnor möter. Huvudpersonen vänder våldet inåt, mot sig i en roman som både liknar och skiljer sig från andra tillståndsromaner.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Roman

Saga Becker

Våra tungor smakar våld

Leopard Förlag

Saga Becker slog igenom när hon som första transkvinna belönades med en Guldbagge för sin roll som Ellie i "Nånting måste gå sönder". Sedan dess har hon arbetat med eget filmskapande, skrivit en barnbok tillsammans med Malin Nilsson och en erotisk novell till antologin ”Feministisk erotik”. Hela tiden med fokus på att skildra transpersoners liv och villkor.

När hon nu romandebuterar med ”Våra tungor smakar våld”, är det erotiska temat fortsatt uttalat. När romanen inleds har huvudpersonen, som också heter Saga, mycket meningslöst och våldsamt sex med främmande män. Hon är deprimerad student som inte orkar gå på några föreläsningar. När den varma regnfria våren går över i en lika torr och het sommar, träffar hon lika trasiga Vincent, som ”rör vid mig som den kvinna jag är”.

LÄS MER: Författarna som väljer bort handlingen

Vincent är straight, och slits mellan sin kärlek till Saga och sin internaliserade transfobi och homofobi. När de är ensamma tillsammans finns ingen tvekan, men han blir en annan person han märker att människor runtomkring tittar konstigt på Saga, han släpper hennes hand av rädsla för att verka vara bög. Det handlar om kön, autenticitet och kärlek. Frågan om vem som är kvinna är inte intressant, det är på förhand givet, den viktiga frågan är vad som krävs för att någon som Saga ska accepteras som den kvinna hon är. Det hat, tvivel och inte minst våld som romanens Saga möter från omvärlden vänder hon inåt till självförakt och destruktivitet.

Det är inte svårt att relatera ”Våra tungor smakar våld” till andra samtida romaner där kvinnor har meningslöst sex med män, såriga relationer och inte särskilt mycket egentligen verkar hända. De autofiktiva tillståndsromanerna som fokuserar mer på stämningar än intrig. Tankarna går också till andra romaner som skildrar queera begär genom bdsm-relationer och självdestruktivitet.

Det som skiljer Beckers roman från Tone Schunnesson eller Isabelle Ståhl eller Joel Mauricio Isabel Ortiz är förstås transerarenheten. Det är mellan Vincents kärlek och hans rädsla för andras transfobi, mellan Sagas självförakt och kärlekslängtan som texten spänner och vibrerar. Allt gestaltat med ett språk som ställer poetiska bilder mot det konkreta; kroppsligt och könsligt. Det är en roman där en mening som ”Inga stoppord i världen kan skydda mitt hjärta från att gå sönder nu” faktiskt funkar. Men allt funkar inte lika bra.

Det är inte konstigt att mycket hbtq-litteratur, och translitteratur i synnerhet, skildrar komma ut-berättelser. Att komma ut är inte bara en ofta smärtsam process som de flesta hbtq-personer kan relatera till, det erbjuder också en tacksam dramaturgisk spänning. Hos Becker är transerfarenheten i stället en självklar premiss. Huvudpersonens utveckling åstadkoms lite väl snabbt och enkelt, utan att ha grundats i texten. På liknande sätt kan det poetiska språket ibland bli stumt, när spänningen inte hålls vid liv.

LÄS MER: Recension: "Frankissstein" – Jeanette Winterson

Enligt förlaget speglar romanen till stora delar en självupplevd verklighet. Fiktion alltså, men inte bara hittepå. Det självupplevda ska stå som garant för romanens relevans som en beskrivning av transerfarenheten. Jag upplever att Becker ibland slirar mellan det allmänna och det specifika, som om hon tappat siktet på vad texten och romanen behöver och för in generaliserade sanningar om transerfarenheten, i stället för specifika skildringar av den fiktiva Sagas liv.

Å andra sidan skildrar ”Våra tungor smakar våld” erfarenheter som sällan skildrats så här ingående och sårbart, och det är värt en del.