Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Lisa Taddeo är journalist och skriver regelbundet för bland annat New York Magazine och Esquire.
Lisa Taddeo är journalist och skriver regelbundet för bland annat New York Magazine och Esquire. "Tre kvinnor" är hennes debutbok. Bild: Avid reader press

Recension: "Tre kvinnor" – Lisa Taddeo

Lisa Taddeo hade tänkt skriva en bok om mäns lust. Men i stället blev det en bok om tre kvinnor och deras begär. Mattias Hagberg läser ett ovanligt välskrivet och tänkvärt reportage.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Sakprosa

Lisa Taddeo

Tre kvinnor

Översättning: Molle Kanmert Sjölander

Atlantis

Det skulle ha blivit en bok om män. När den amerikanska journalisten Lisa Taddeo började planera för ett större reportage om människors åtrå trodde hon att det var männens berättelser som skulle locka henne, att det var deras begär som skulle fascinera. Men på fältet upptäckte hon att det var precis tvärtom. Männens sexualitet var ett tröstlöst repetitiv och deras berättelser flöt snabbt ihop till en enda grå massa. I stället var det kvinnorna som fick ta plats. Eller som hon själv uttrycker det: ”… medan mannen fick motorstopp i utlösningens salut upptäckte jag att det var där kvinnorna började få upp farten. Kvinnans upplevelse av samma händelse kunde vara komplex och vacker, ja, rentav våldsam.”

Alltså, en bok om kvinnlig sexualitet. Eller, rättare sagt, om tre enskilda kvinnors begär.

Det journalistiska grundarbetet är inget annat än imponerande – resultatet likaså. Detta är journalistik som litteratur.

I nästan ett decennium har Lisa Taddeo följt Maggie, Lina och Sloane. Tre vanliga, men samtidigt ovanliga amerikanska kvinnor. Hon har tillbringat tusentals timmar tillsammans med dem; intervjuat deras vänner och släktingar, följt dem i sociala medier och fått ta del av deras dagböcker och brev. Det journalistiska grundarbetet är inget annat än imponerande – resultatet likaså. Detta är journalistik som litteratur. Lisa Taddeo skriver lika elegant som flera av de största nu levande amerikanska författarna. Själv tänker jag ofta på Paul Austers senaste, ”4321”, medan jag läser, en roman som i mångt och mycket är en berättelse om manlig sexualitet.

LÄS MER: En storslagen sång till livet

”Tre kvinnor” bär egentligen bara på ett enda problem. Boken utger sig ibland för att vara något mer än den är. Lisa Taddeo gör, framför allt i sitt förord, anspråk på att hennes reportage ska vara allmängiltigt. Hon skriver gärna att hon fångat kvinnans sexualitet generellt, fast hon egentligen bara beskriver tre enskilda kvinnors liv och åtrå. Vilket är synd, men på det stora hela bara en randanmärkning. De tre berättelserna om Maggie, Lina och Sloane står stadigt för sig själva.

”Tre kvinnor” är i stora stycken en sorglig bok. Maggie lever i skuggan av en relation hon hade med en gift lärare medan hon fortfarande gick i High school; Lina är skild och har återupptagit en romans med en kärlek från ungdomen; och Sloane är gift och lever som swinger med sin man. Men den lust och åtrå som Lisa Taddeo beskriver är till stor del begränsad av manlig överordning. Det mesta i Maggies, Linas och Sloanes liv sker på männens villkor. Det är hela tiden deras sexualitet som sätter ramarna.

Den intressantaste och mest övertygande berättelsen är den om Maggie. Det är en skarp dokumentation av hur en vuxen person kan utnyttja en ung och sårbar människa. Att Maggie faller för läraren Mr Knodel är inte så konstigt. Han är trygg och attraktiv. Att han låter det ske och utnyttjar situationen är en annan sak.

Så blir denna bok, som kom att handla om kvinnor, på sätt och vis ändå en bok om män.

I avsnitten om Maggie korsklipper Lisa Taddeo scener från High school med scener från den rättegång som till slut blir resultatet av Maggies och Mr Knodels affär. Det är starkt, solkigt och obehagligt. Framför allt är det skrämmande att följa den misstro som hela tiden riktas mot Maggie. Hon utmålas som en opålitlig lycksökare som bara är ute efter Mr Knodels pengar – fast det är uppenbart vem som är offer och vem som är förövare.

Så blir denna bok, som kom att handla om kvinnor, på sätt och vis ändå en bok om män, om den patriarkala ordning som kringgärdar Maggie, Lina och Sloane. Det är en avslöjande text och ett stycke förbannat bra journalistik. Jag önskar att detta samtidsdokument får riktigt många läsare.