Recension: T2 Trainspotting

Den underhållande uppföljaren till 90-talets heroinpundarklassiker undviker nostalgiska fallgropar och vågar vara ärlig med sin medelålderskris.

ANNONS
|

Det här var ett omöjligt uppdrag för regissören Danny Boyle. I en tid av originella produktioner som "emoji-filmen" och reboots av "Power Rangers" är det svårt att inte bli misstänksam över en uppföljare till en film som fångade tidsandan så perfekt på sin tid.

”Trainspotting” (1996) hade inte bara en explicit svart humor och ett ikoniskt soundtrack, den var definierande för en generation, och den 20-årige missbrukaren Mark Rentons monolog om att ”välja livet, varför skulle jag göra något sådant?” blev läskigt sann.

Kring 2008 kom uppgifter som bekräftade Rentons syn på framtiden, då drogrelaterade dödsfall i Skottland sköt i höjden bland gamla heroinmissbrukare som börjat närma sig 40-årsåldern. Den riktiga ”Trainspotting”-generationen, som Irvine Welsh baserade romanförlagan på, föddes ur 80-talets massarbetslöshet i Edinburghs utsatta områden.

ANNONS

När vi träffar våra antihjältar igen efter 21 år verkar ingen av dem ha särskilt mycket att leva för. Simon ”Sick Boy” har bytt heroin mot kokain och lever på att utpressa torskar, oskyldige Spud har gett upp beroendet men bränt bort hjärnpartiet som påminner om sommartid och därför kommer försent till alla jobb. Renton har hållit sig nykter och laglig i Amsterdam sedan han snodde väskan med knarkpengar från sina vänner. Han återvänder till Edinburgh, nyskild i en stad han inte känner igen, och återförenas med Simon för att starta en bordell förklädd till "sauna”.

Huliganen Begbie har suttit i fängelse men rymmer och söker efter hämnd när han hör att Mark Renton dykt upp i Edinburgh igen.

De flesta hade nog väntat sig en överdos i nostalgi men Boyle har hållit en hyfsad distans till sitt eget mästerverk. Simon och Renton kommenterar själva i ett replikskifte hur de "turistar i sin egen ungdom", vilket "T2" undviker genom att vara ärlig med vilka patetiska föredettingar de unga nihilisterna vuxit upp till. På minussidan duggar referenserna till originalet ändå irriterande tätt i slutet, den nya "välj livet"-monologen slår över i en grinig kommentar till sociala medier och filmens kvinnor får inget spelutrymme.

ANNONS

Danny Boyle har tack och lov lutat sig mot Irvine Welshes bokförlaga igen (samt uppföljaren "Porno" som utspelar sig tio år efter "Trainspotting"). Han har bevarat tonen från originalet, även om den oftare landar i medelålders sorg än explosivt panikäckel. När heroinpundaren blir medelålders blir han melankolisk. Inte för att han krisar över sin förlorade ungdom utan för att han borde vara död.

TT

Fakta: T2 Trainspotting

Genre: Komedi/drama

Premiär: 22 februari 2017

I rollerna: Ewan McGregor, Jonny Lee Miller, Robert Carlyle med flera.

Regi: Danny Boyle

Speltid: 1 timme 57 minuter.

Censur: Från 15 år

Betyg: + + +

ANNONS