När P C Jersild var 17 år utlyste skolans litterära förening en novelltävling. Han lämnade in ett bidrag. Efter en tid meddelades det att tävlingen var avlyst eftersom inget av bidragen höll tillräckligt hög kvalitet. Många år senare pratade Jersild med en gammal skolkamrat, ALMA-pristagaren Barbro Lindgren. Novelltävlingen kom på tal. Lindgren hade också lämnat in ett bidrag vilket alltså inte heller ansågs hålla tillräcklig kvalitet.
Episoden berättas i Jersilds nya bok "Skriv först. Fråga sen" med undertiteln "Manual för nybörjare". Och visst kan det på sitt sätt vara uppmuntrande för en novis på det litterära området att få veta att också de flesta framgångsrika författare har råkat ut för mängder av refuseringar innan de till sist debuterade.
Martin Engberg recenserade nyligen Kristina Ohlssons ”Skrivboken” i GP (4/10) och ifrågasatte om det verkligen behövs fler handböcker av det här slaget. Sammalunda gör Jersild. Han påpekar att det inte precis råder någon brist på böcker om konsten att skriva. Så varför sammanställa ytterligare en?
LÄS MER:Recension: "Oavsiktligt. Om att läsa och skriva" – Karl Ove Knausgård
Jag får för mig att författaren själv har varit tveksam till projektet. I 27 relativt korta kapitel redogör han pliktskyldigt för romanskrivandets hantverk (andra genrer lämnar han därhän). Han skriver om språk, tempus, ton, stil, rytm, dramaturgi, synopsis, karaktärsskildring, dialog, hur man börjar, väljer ämne och berättarperspektiv. Han vet att han inte kommer med så mycket nytt. "Vad jag – föga originellt – påstår", kan han exempelvis inleda en mening.
Å andra sidan finns det få människor som är så kvalificerade som Jersild att skriva den här sortens bok. Jag tänker inte främst på att han har undervisat i Skapande svenska på universitetsnivå utan mer på hans långa erfarenhet som skönlitterär författare. Under det senaste halvseklet har han publicerat mer än 40 böcker, de flesta både kritiker- och publikframgångar.
Jersild menar att det finns en motsättning mellan kreativitet och regler för skrivandet. Den som har en alltför stark tilltro till skrivarskolor och handböcker riskerar att aldrig komma igång med sin text: "Det är därför jag kallar den här boken Skriv först. Fråga sen. Det gör inget om det man skriver i mer eller mindre hastigt mod inte vid närmare påseende håller." En text är aldrig färdig vid första försöket. Den måste arbetas om gång på gång. Om den ändå inte fungerar kan man kanske ta hjälp av en skrivarhandbok. Jersild kallar sitt eget bidrag till genren för ett "felsökningsinstrument".
Det är inte skrivråden i sig utan kommentarerna därikring som gör att boken bjuder på givande läsning, speciellt när Jersild blir personlig och plockar exempel ur sitt eget författarskap. Ibland berättar han också om kollegors sätt att arbeta.
För att själv komma igång med en berättelse behöver han något konkret, en bild, en situation, en person som han kan föreställa sig. Torgny Lindgren, däremot, låg på soffan och "hörde" sina romaner. När han lyssnat färdigt var det bara att skriva ner berättelsen. "Om det stämmer är svårt att avgöra för han var en lurig rackare", kommenterar Jersild.
LÄS MER:Recension: "Skrivboken" – Kristina Ohlsson
Vad är en roman? Hur definieras den? Jersild tycker att det räcker med att säga att det är en längre, hyggligt sammanhållen berättelse. Hur skapar man den? "Om jag ska vara ärlig tror jag att varken jag själv eller mina kollegor egentligen vet hur det går till att skriva en roman."
Är Jersilds bok därmed onödig? Inte alls. Man blir inte författare av att studera den men väl inspirerad till att både skriva och läsa. Det är gott så.
