Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Författaren John Cheever (1912 – 1982) på en bild tagen 1958. Cheever arbetade bland annat som manusförfattare för filmbolaget MGM. Bild: TT.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Recension: "Simmaren" av John Cheever

Författaren John Cheevers noveller inspirerade skaparna bakom tv-serien "Mad men". Martin Engberg har läst återutgivningen av ett av de mest särpräglade.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Noveller

John Cheever

Simmaren

Översättning: Hans-Jacob Nilsson

Albert Bonniers

I Cheevers novell "Simmaren" bestämmer sig en man för att simma hem via grannskapets pooler. Medan han gör det händer något märkligt med tiden, det blir långsamt höst och vad som först framstod som ett glatt upptåg får allt mörkare toner. Slutligen når mannen sitt eget tömda och igenbommade hus.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

LÄS MER: Meningen med motionen

Det här är en bok som jag väntat på. Första gången jag kom i kontakt med Cheever var genom Olivia Laings essäer i "The trip to Echo Spring" där hon skriver om sex amerikanska författare och deras alkoholism, varav John Cheever är en. Och för en svensk publik antagligen den minst kända. Däremot fick en av hans efterföljare, Richard Yeates, en stor revival för ett knappt decennium sedan.

I flera av John Cheevers noveller befinner vi oss i den fiktiva villaförorten Shady Hill, hos en tennis-, piano- och golfspelande övre medelklass, som låter hushållerskan passa ungen medan de själva pilar över på cocktail hos grannarna. I en av novellerna är det stående inslaget vid varje ”lördagsparty” att anordna ett hinderlopp med hjälp av vardagsrummets möbler, som den före detta idrottsstjärnan Cash sedan springer i ensamt majestät till allmänt jubel, tills att han förstås en dag snubblar och spräcker både benet och illusionen om sin ungdom. I den inledande novellen – som utspelar sig vid havet – vistas mamma och syskon traditionsenligt i fritidshuset som de gemensamt sköter underhållet av. De skulle ha haft det hur trevligt som helst med sina drinkar om det inte vore för att den där brorsan, som valt att leva ett annat sorts liv, dök upp och började ifrågasätta deras borgerliga livsstil. Personerna i Cheevers noveller ser sällan sin överordning i klassamhället, men författaren gör det. Detta illustrerades kanske tydligast i novellen "Ginsorger", där större delen av perspektivet är ett barns som tigande iakttar pappans begynnande alkoholism, men finner gemenskap i sitt utanförskap med hushållerskan.

Likheterna mellan novellerna och TV-serien "Mad men" är inte heller en slump, skriver Sandström. Seriens skapare har helt enkelt hämtat inspiration från Cheevers noveller till Don Draper och hans dubbelliv.

Det är aldrig enkelt hos Cheever. Styrkan i novellerna ligger i hur dessa människors ambivalenta och motstridiga känslor gestaltas. Det finns mycket att begära i villaförortens trygga liv, med behagliga semestrar vid havet och gemenskap på klubben, men det finns också regler och konventioner och krav att vilja fly. Glasen med gin, de bakfulla söndagarna blir kanske fler än de borde, och är det verkligen hushållerskan som tömmer flaskorna i barskåpet?

LÄS MER: Den svenska novellen har fått nytt standardverk

Som förläggaren Daniel Sandström påpekar i efterordet kan novellerna förstås som ett angrepp på den heteronormativa värld som de skildrar. Något som det går att hitta stöd för i författarens biografi, i den mån det är relevant. John Cheever kämpade med sin sexualitet och alkoholism och kluvenhet inför det övre samhällsskicket. Likheterna mellan novellerna och tv-serien "Mad men" är inte heller en slump, skriver Sandström. Seriens skapare har helt enkelt hämtat inspiration från Cheevers noveller till Don Draper och hans dubbelliv.

Det är också glädjande att detta är en nyöversättning, en riktigt bra sådan, och inte en parfymering av en gammal. För även om novellerna sätter en viss lukt av frän herrcigarr i kläderna – och det idag kan vara mannen som står med strykjärnet i handen – resonerar den existentiella vantrivseln i villaförorten djupare än den tidsbundna ytan. Översättningar har en tendens att åldras fortare än originalen och det är en välgärning att äldre ordval inte står i vägen för att novellerna ska gå fram, för det gör de. Det finns faktiskt inte en enda novell i den här samlingen som inte är minnesvärd.