Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Tessa Hadley debuterade med
Tessa Hadley debuterade med "Syskonen" om fyra syskon som semestrar tillsammans i sin barndoms sommarstuga. Bild: Mark Vessey

Recension: "Sent på dagen" – Tessa Hadley

Under några månader förändras allt för huvudpersonerna i Tessa Hadleys nya roman. Ellen Mattson läser en glädjande odramatisk berättelse i tider av mycket litterärt pangpang.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Roman

Tessa Hadley

Sent på dagen

Översättning: Amanda Svensson

Wahlström och Widstrand

Brittiska Tessa Hadley debuterade relativt sent i livet men vann snabbt publiken med sin finstämda prosakonst. När hon i fjol introducerades på svenska med romanen ”Syskonen” var entusiasmen stor också här och det säger något om läsares behov av bra böcker som handlar om något viktigt men inte nödvändigtvis bärs av en stark och tydlig intrigtråd.

LÄS MER: Recension: "Den vita boken" – Han Kang

Hadley skriver om inre rörelser och känslomässiga processer vilket fått kritiker att jämföra henne med Virginia Woolf, men det tycker jag är att skjuta över målet, snarare hör hon med sitt subtila men ganska konventionella sätt att berätta hemma i den gedigna brittiska tradition där man exempelvis hittar Margaret Drabble. Att hon fått en så stor läsekrets trots att hennes böcker är på ytan ganska odramatiska är ett glädjande tecken i en tid av mycket litterärt pangpang.

Den nya romanen ”Sent på dagen” handlar om de två gifta paren och ungdomsvännerna Alex och Christine och Zach och Lydia. Efter prövande och sökande studentår befinner de sig nu i medelåldern och allt som handlar om kärlek, sex, yrkesliv och ambitioner verkar ha cementerats i den form det ska behålla. Då dör Zach hastigt i en hjärtinfarkt och de tre som blir kvar upptäcker att inget är så fast som de trodde, Lydia är oförmögen att existera utan mannen och flyttar in hos vännerna – eller flyttar snarare in mellan dem, vilket bekräftar att där redan funnits ett tomrum. Alex är en intensiv och oförlöst människa med en tung familjehistoria, Christine är konstnär utan riktigt tilltro till sig själv eller stöd från mannen, Lydia är en kvinna som lever för dagen och Zach själv har varit den goda starka kraft som med sin livslust och generositet hållit allting samman. Nu förskjuts balansen hastigt samtidigt som gamla olösta konflikter kommer upp till ytan, för naturligtvis finns det gott om den varan.

Hadley berättar sin historia genom återblickar, från det nu-plan där sorgearbetet försiggår tillbaka till ungdomstiden där allt började med Christines och Lydias stora vänskap och deras gemensamma förälskelse i både Alex och Zach. Det är något lätt incestuöst i denna intimitet som vandrar fram och tillbaka över gränserna, men romanen handlar lika mycket om vänskap som om kärlek och lika mycket om lojalitet och valfrändskap som erotik. Man får som läsare inte veta allt om personernas bevekelsegrunder men de blir tydliga genom sina egenskaper – Alex genom sin ilska, Christine genom sin svalka, Lydia genom sin femininitet och Zach genom sin godhets överflöd. Under några månader förändras allt, men inte på ett sådant sätt att någon berövas medan någon annan berikas, snarare handlar det om att saker flyttas om och klarnar. Det är som om författaren menar att vi alla måste ha åtminstone en stark kraft i våra liv men att det inte behöver vara samma kraft för alla, och hon värderar heller inte personernas val och mycket olika personligheter.

LÄS MER: Njutbart och intelligent om omöjlig kärlek

För mig verkar den loja Lydia som en ganska odräglig person men ingen annan av romanpersonerna verkar tycka det och det påminner mig om att jag bara ser en liten del av hennes personlighet. Över huvud taget skriver Tessa Hadley sig fram via utsnitt snarare än i sammanhängande skeenden och låter mycket förbli dolt eller olöst. Det är en finstilt och precis roman, som trots att den varken är spektakulär eller nyskapande lyckas vara intressant och meningsfull. Jag läser gärna mer av Tessa Hadley.