Roman står det på omslaget av Ann-Marie Ljungbergs ”Ni, de döda och försvunna”. Det påståendet kanske fyller samma funktion som det hade på omslaget till Peter Weiss ”Motståndets estetik”. För Ljungberg har skrivit en ekonomisk och politisk historia över Chile från och med Unidad Populars valseger 1970 till militärkuppen 1973, som ledde till den våldsamma övergången från socialistisk demokrati till nyliberal diktatur.
Formen, en faktatyngd roman där berättelsen styckats upp hos olika karaktärer, ibland kollektiva grupper, som hoppar mellan årtal och platser gör det till en början svårt att hänga med. Språket är informativt som en essä men bryts ibland upp av en mer poetisk ton.
Först ställer sig greppet i vägen, men jag når en punkt där jag förstår strukturen och slutar tänka på den, där jag slukar varje berättelse som om jag inte visste hur det ska sluta. Ett hopp väcks till liv – tänk om dessa rättrådiga människor fyllda av hög moral och drömmar om en bättre värld och ett glas mjölk om dagen till alla barn kan vinna? Så kommer slutet, men inte på boken utan på demokratin. Blodet flödar inte bara i Chile utan även i Paraguay, Argentina och andra angränsande länder. Tortyr, övergrepp, försvinnanden i land efter land.
En variant på ”House of cards”
Det är en imponerande research som ligger bakom, inte bara i fråga om fakta om människorna utan också om de ekonomiska och politiska skeenden och beslut som fattades och påverkade människorna. Berättelsen rör sig i de högre samhällsskikten, bland presidenter, ministrar, diktatorer och partiledare. Här utelämnas det folkliga, kulturen, arbetarna. En variant på ”House of cards” utspelat i chilenska hus, restauranger och presidentpalats där en av de mest fascinerande karaktärerna i denna bok är sekreteraren på USA:s ambassad, en kvinna som hör och för vidare planerna på en militärkupp som planeras på USA:s ambassad från precis före valet 1970 till den 11 september 1973.
Det är svårt att inte tänka på de andra böckerna som nyligen publicerats med kuppen som en sårig fond. I romanen ”Svartsvala” av Josefin Roos följer vi en kvinna som är en halvmänniska i dubbel bemärkelse, en hjärnblödning har skadat hennes minne för alltid och en militärkupp har skadat hennes familjeberättelse. I ”De försvunna” av Lizette Romero Niknami följer vi barnen Neftali och Tatiana, deras uppväxt i det nya landet, långt från landet där kuppen skedde men där Tatianas mamma skriker av mardrömmarna varje natt, som en påminnelse om att det inte går att fly minnet inte ens när man inte själv upplevt det.
Chiles historia är en del av Sveriges historia
Historien i ”Ni de döda och försvunna” är själva grunden till dessa människors sår, anledningen till exilen, den ger oss en förklaring till vad dessa människor som kom till Sverige hade varit med om, drömt om och försökt bygga upp innan allt raserades. Och det var många, chilenarna som kom till hit, och togs emot med öppna armar av svenska ”kamrater”. Nu är de en del av Sverige, och när ambassadör Harald Edelstam oförtröttligt räddade livet på så många han kunde veckorna efter kuppen och med Olof Palmes godkännande förklarade Kubas ambassad vara svenskt territorium så blev det också en del av svensk historia.
I romanens allra sista del får vi följa med några studenter som springer ner i Santiago de Chiles tunnelbana. Det är startskottet för de stora och folkliga protesterna som äger rum hösten 2019. Där slutar boken. Ett och ett halvt år senare har en folkomröstning för att välja representanter som ska skriva om och därmed förpassa Pinochets grundlag till historiens skräphög hållits. I Chile säger många att det känns som att diktaturen nu äntligen tagit slut.
Läs mer av America Vera-Zavala:
LÄS MER:De stulna barnen från Chile har tvingats leva i en svensk lögn
LÄS MER:Jag tror att Mia Farrow ljuger – men jag tror inte heller på Allen
LÄS MER:Frankrikes nya lagförslag mot slöja kan påverka Sverige
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
