Anna Grinzweig Jacobsson: Recension: ”Grå bin” av Andrej Kurkov

I ukrainska Andrej Kurkovs roman om åren innan den fullskaliga ryska invasionen står den lilla människan i centrum. För henne är kriget närmast ett väderfenomen. Ändå skriver Kurkov fram en feelgoodatmosfär, tycker Anna Grinzweig Jacobsson.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS

Andrej Kurkov, en av Ukrainas mest översatte författare, kom nyligen ut med ”Dagbok från en invasion” där han i reportageform skildrar det första halvåret av Rysslands fullskaliga invasion av landet 2022. I romanen ”Grå bin” låter han den enkle och naive biodlaren Sergejitj bli en spegel för tillståndet i Ukraina åren dessförinnan. Fram träder ett land fyllt av spänningar och konflikter men där gästfrihet, värme och medmänsklighet oftast står i första rummet.

Sergej Sergejitj lever ensam i den grå zonen i Donbass, ett ingenmansland där ukrainska soldater och ryska separatister har förskansat sig på ömse sidor av hans nästan helt övergivna hemby. Ibland blir ett hus träffat av en granat. Året är 2017 och för biodlaren är bakgrunden till våldsamheterna oklar. Ett krig har uppstått, men vad det egentligen handlar om har Sergejitj aldrig förstått.

ANNONS

”Grå bin” är en roman om den lilla människan som på ett typiskt postsovjetisk vis inte reflekterar över sin delaktighet i det större skeendet. Krig och våld betraktas ungefär som ett väderfenomen

”Grå bin” är en roman om den lilla människan som på ett typiskt postsovjetisk vis inte reflekterar över sin delaktighet i det större skeendet. Krig och våld betraktas ungefär som ett väderfenomen, en storm som blåst upp, och som man tålmodigt väntar på ska gå över. Sergejitj, som blivit övergiven av sin fru och dotter, har bara sina bin kvar. Omsorgen om de sex bikuporna i trädgården är det som håller honom sysselsatt, förutom gnabbandet med barndomsfienden Pasjka, som också stannat kvar i byn. Pasjka står på god fot med de ryska separatisterna som förser honom med färskt bröd, medan Sergejitj får sin mobiltelefon laddad hos de ukrainska soldaterna. Men en natt utbryter en ovanligt intensiv skottlossning, hela huset skakar och Sergejitj märker att bina fått panik. Detta får honom att fatta ett drastiskt beslut – de måste resa därifrån. Sergejitj lastar sina sex bikupor på bilens släpkärra och ger sig av på en resa med okänt mål.

Genom biodlaren och människorna han möter på sin färd låser Andrej Kurkov upp privata dörrar till ett autentiskt Ukraina. Läsaren lär känna ett land där man aldrig går på besök tomhänt, där gåvor och tjänster återgäldas rikligt och blir grund för nya vänskapsband.

ANNONS

Enkla men delikata maträtter tillreds och intas med den obligatoriska vodkan. Samtidigt skildras korruptionen som genomsyrar samhället och det saknas inte mänskliga tragedier, till exempel på det annekterade Krim.

Allt Sergejitj vill är att hitta ett lugnt och fridfullt ställe där han kan släppa ut sina bin. Våren nalkas och biodlaren söker efter en lägerplats med doftande örter, en plats där hans bin kan samla nektar och pollen utan att skrämmas av detonerande granater. Men färden blir också en inre resa där den godhjärtade Sergejitj växer som människa.

Märkligt nog lyckas Kurkov skriva fram en slags feelgoodatmosfär, utan att kompromissa med den dystra fond som kriget utgör. ”Grå bin” är en varm, underfundig och inlevelsefull skildring, fullständigt trogen biodlaren och hans världsbild. Språket är enkelt, också det ett lojalt grepp, och översättningen av Ylva Mörk känns smidig och okonstlad. Ett karaktärsdrag hos Andrej Kurkov är att han aldrig sätter sig till doms över sin protagonist, något som även kännetecknar hans dokumentära människoskildringar i ”Dagbok från en invasion”.

Sergejitj drömmer mycket på nätterna, och en gång vaknar han – i drömmen – av färgstarka fyrverkerier på himlavalvet. Intill honom finns hans barndomsfiende Pasjka.

”Vad är det här?” frågade han Pasjka.

ANNONS

”Seger!” svarade Pasjka lyckligt. ”Seger!”

”Vem vann?” frågade Sergejitj och stelnade till när han såg en fyrverkeripjäs komma farande rakt emot honom. […]

”Jag vet inte”, svarade Pasjka, ”men det spelar ingen roll! Det viktiga är att någon vann! Att kriget äntligen är slut!”

Sergejitj vaknar på riktigt och inser att fyrverkerierna och segern, vems den nu var, bara var en dröm. Och att livet, liksom kriget, måste fortsätta.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Kriget i Ukraina – ett kusligt eko från förr

LÄS MER:Recension: ”Dagbok från en invasion” av Andrej Kurkov

LÄS MER:Recension: ”Husiatyn – Förintelsen som Sverige glömde”

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS