Magnus Haglund: Recension: Göteborgs poesifestival

Ordet anspråk finns inte på danska och norska. Magnus Haglund går på Göteborgs poesifestival i Kronhuset, och är med om ett samtal kring hur detta påverkar poesins roll i de skandinaviska länderna.

ANNONS
|

Hur ska man förstå ett ord som anspråk? Flera av de medverkande i årets upplaga av Göteborgs poesifestival är verksamma både som romanförfattare och poeter. Dubbelheten påverkar sättet att lyssna, hur de enskilda fraserna förhåller sig till varandra, bildar mikroberättelser, öppnar luckor i ordflödet.

En av programpunkterna är ett samtal på danska, svenska och norska kring just ordet anspråk. Lone Aburas från Danmark och Sarah Smith Ogunbona från Norge påpekar att ordet inte finns på vare sig danska eller norska. Burcu Sahin från Sverige lyfter fram översättandets viktiga men problematiska roll, inte bara mellan språken utan också mellan olika verkligheter. Vem är det som gör anspråk på språket? Vem talar för vem?

ANNONS

Vad det betyder som språkpraktik visas senare på kvällen när Aburas och Sahin växelvis läser på danska och svenska ur Aburas senaste bok, diktsamlingen ”Den svarta boken (b-sidor)”, som nyligen översatts till svenska av Helena Boberg. Den oförsonliga vreden i mötet med samtidens dubbla agendor, ”dra åt helvete med din elfenbensfeminism”, får orden att löpa amok, förbi det kontrollerade och väluppfostrade. Energin i bildkonstellationerna, i förflyttningarna i stadsrummet, får verklighetsplanen att glida isär och slå mot varandra.

Poeten Erik Lindman Mata inleder festivalen med en performanceföreläsning kring den österrikiska författaren Friederike Mayröcke, som gick bort i somras, 96 år gammal. Med en imponerande konsekvens visar han hur Mayröckes experimentella arbete med olika detaljer får mönster och korrespondenser att framträda. Violen, blåregnet, svalan och de doftande lindträden bildar linjer i tänkandet, en varseblivning av det som förändras och återkommer.

Till sin hjälp för förståelsen använder Lindman Mata bland annat den tredje av Walter Benjamins historiefilosofiska teser, den som berättar om hur allt i någon mening fortsätter att existera. ”Krönikören, som berättar rakt fram vad som tilldragit sig, utan att skilja mellan stort och smått, gör på detta sätt rättvisa åt insikten att ingenting som hänt i historien bör ges förlorat.” Gammal och ny poesi i förening, en uppmärksamhet på det som är rytm och syntax, del och helhet, imperfekt och presens.

ANNONS

LÄS MER:DN-journalisterna behöver se bortom Bokmässan

LÄS MER:Glöm inte gräsrötterna när Göteborg blir litteraturstad

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS