Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

"Frihet" är Raoul Martinez debutbok. Bild: pressbild

Recension: "Frihet: Makt, kontroll och kampen för vår framtid" – Raoul Martinez

Den brittiske filosofen Raoul Martinez är en mästerlig pedagog. Likt en vänsterintellektuell Hans Rosling utmanar han nyliberalismens världsbild. Men tyvärr når hans stridsskrift om frihet inte hela vägen fram. Det menar Mattias Hagberg.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Sakprosa

Raoul Martinez

Frihet: Makt, kontroll och kampen för vår framtid

Ordfront

Översättning: Djordje Zarkovic

Likt en halvgud svävar den solbrända affärsmannen genom atmosfären, fri och oberoende. På tiotusen meters höjd, i den trycksäkra och behagligt tempererade kabinen, är det lätt att förlora perspektivet och bli omnipotent – särskilt med ett American Express på fickan.

Vi lever i en tid, eller rättare sagt i ett ekonomiskt system, som gör sitt bästa för att dölja livets alla realiteter bakom slagord och teknologi. Kapitalismen och dess ideologiska överbyggnad, nyliberalismen, lär oss att vi är fria att göra vad vi vill; att makten över tillvaron, i sin helhet, vilar hos den enskilda individen.

LÄS MER: Det handlar om statistik, dumbom!

Många verkar i dag ha svårt att greppa att livet i själva verket är en svåröverskådlig väv av ömsesidiga beroenden – även för den som glider genom livet inkapslad i business class. Men så är det, och ska vi förstå vår existens, vårt samhälle och vår belägenhet måste vi ta spjärn mot den insikten.

En bra utgångspunkt är den brittiske filosofen Raoul Martinez stridsskrift ”Creating freedom – power, control and the fight for our future”, som nu finns på svenska i elegant översättning av Djordje Zarkovic.

Ska jag summera denna bok med en enda mening blir det den här: Ett radikalt universitet i fickformat.

Att läsa honom är lite som att lyssna till en begåvad lärare, en sådan där som fångar sina elever utan att ge avkall på de tunga fakta som ska förmedlas.

Raoul Martinez har nämligen lyckats sammanfatta alla viktiga vänsterfrågor från de senaste decennierna i en enda volym. Han skriver initierat om medieutvecklingen, om nyliberalismens triumf, om den parlamentariska demokratins tillkortakommanden, om säkerhetssamhällets framväxt och om miljöns förestående kollaps. Ja, allt finns här, snyggt förpackat i en övergripande och övertygande berättelse om makt, ojämlikhet och kapitalism. Dessutom tryfferat med en smula filosofi om frihetens verkliga natur; det vill säga det faktum att vi alla är sårbara och beroende, vad än våra maskiner och samtidens dominerande ideologer får oss att tro.

Raoul Martinez bedrift är framför allt pedagogisk. Han tecknar invecklade och svåröverskådliga förhållanden på en behaglig och klar prosa. Att läsa honom är lite som att lyssna till en begåvad lärare, en sådan där som fångar sina elever utan att ge avkall på de tunga fakta som ska förmedlas.

Så långt allt gott. Raoul Martinez har gjort en kämpainsats. Likt en vänsterintellektuell Hans Rosling smular han sönder nyliberalismens myter.

för den som redan bildat sig en nyanserad bild av världen fyller den ingen större funktion.

Men bokens stora fördel är också dess främsta nackdel. Raoul Martinez må vara en mästerlig pedagog, men ingenting av det han skriver är särskilt nytt. Nej, det mesta är återupprepningar av sånt som redan sagts av otaliga radikala filosofer, författare och forskare före honom. Framställningen vilar tungt på välkända tänkare och aktivister som Naomi Klein, Noam Chomsky och David Graeber – alla med egna och vassa pennor.

Alltså: Som pedagogisk översikt är den här boken unik, ja, till och med svåröverträffad. Varenda makthavare i västvärlden borde läsa. Men för den som redan bildat sig en nyanserad bild av världen fyller den ingen större funktion. Den upprepar bara det redan sagda.

LÄS MER: På Trojas blodiga fält blir det mänskliga synligt

Och ovanpå detta finns ett annat, och egentligen allvarligare tillkortakommande. Raoul Martinez må vara bra på att teckna en fullödig bild av samtiden i all dess skröplighet, men han är sämre på att förmedla lösningar. Han medger själv att en ”grundläggande granskning av alternativen faller utanför ramarna” för hans bok. Det är synd. Klagosånger finns det mer än gott om. Det som saknas är engagerade och genomarbetade modeller och program för framtiden.

För så här är det: Ska man på allvar utmana vårt ekonomiska system krävs mer än en problembeskrivning. Det räcker, så att säga, inte med att få stopp på flygplanet, det gäller att få det att landa också.