Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Fredrik Backman slog igenom stort med "En man som heter Ove" som kom 2012. Bild: Linnéa Jonasson Bernholm

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Recension: "Folk med ångest" – Fredrik Backman

"Människor med ångest" tar avstamp i en lägenhetsvisning som spårat ur till ett gisslandrama. Ragnar Strömberg ser Fredrik Backman slå personligt rekord i buller och bång i den nya romanen.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Roman

Fredrik Backman

Folk med ångest

Forum

”Våra liv bara pågår, jorden rusar i två miljoner kilometer i timmen genom rymden och vi skakar panikslaget omkring på ytan som bortglömda strumpor.”

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Med denna surrealistiskt vildsinta och milt uttryckt förbryllande bild (någon därute som kan se bortglömda strumpor skaka omkring i panik framför sig?) ringar berättaren i Fredrik Backmans nya roman "Folk med ångest" in det mänskliga grundvillkor som alltid varit det författarskapets smärtpunkt ända sedan debuten med "En man som heter Ove": vi har helt enkelt noll koll.

LÄS MER: Litteraturen som lyckopiller

Därför är allt som krävs för att allt som ju egentligen är åt helvete från början också ska gå åt helvete i den storslagna hypotes vi kallar verkligheten, är en enda ”riktigt, riktigt dålig idé”.

Så även i "Folk med ångest", där Backman slår sitt pers i buller och bång med bred marginal, när han låter en misslyckad bankrånare på flykt förvandla en lägenhetsvisning till ett gisslandrama.

Ett gisslandrama som redan är över när ridån går upp. Alla i gisslan är släppta, men när polisen stormar lägenheten är den – tom.

Rånaren som blev gisslantagare har lyckats fly och på klassiskt pusseldeckarvis à là Orientexpressen spetsat med en rejäl dos svart komik rullas historien upp genom att korsklippa mellan den allvetande berättarens deduktioner och vittnesförhören.

Persongalleriet, eller kanske snarare typgalleriet, har mycket hög satirisk igenkänningsfaktor. Här finns två oförglömliga, tunga IKEA-missbrukare, en vidrig miljonär, en gravid ung kvinna och sist men inte minst en person med kaninhuvud som sitter på muggen med toarullen i knät.

Men framför allt finns här en fastighetsmäklare from hell, ett spekulationsekonomins leende svamlande monster, som på polisens fråga om hon kan beskriva lägenheten och hur rånaren kunde sikta samtidigt på alla som befann sig där svarar: ”Den öppna planlösningen! Generösa ljusinsläpp! En unik möjlighet att förvärva en exklusiv bostadsrätt i ett lugnt område men ändå nära storstadens puls.”

LÄS MER: Britt-Marie var här saknar bokens svärta

Fredrik Backman tillägnar "Folk med ångest" sina ”märkligaste vänner, rösterna i mitt huvud. Och min fru som lever med oss.”

Där finns den kvalitet som utöver den säkra blicken för socialt maskspel gör hans mänskliga komedier så effektiva och gripande: de gör ont, för mitt i all slapstick och ibland forcerad svada finns smärtan i att leva som en skugga strax under ytan.

Tänk, det tycker jag är stort.