Veterinären Birger Furugård är en av Sveriges genom tiderna mest kända nazister. Han ägnade sig, från 1920- till 40-talet, åt att organisera nationalsocialister och att propagera för den ariska rasens överhöghet. Om denna karaktär, med ikonstatus bland svenska nazister, och hans första likasinnade har journalisten och författaren Anna-Lena Lodenius nu skrivit en bok. Hon har tidigare skrivit flertalet böcker om den svenska extremhögern, mänskliga rättigheter och demokrati, men ägnar sig denna gång åt en av portalfigurerna inom svensk nazism.
”En värmländsk Hitler” är en rak berättelse om Furugårds liv. Han växte upp i Silbodal utanför Årjäng och inspirerad av sina bröder Sigurds och Gunnars resor i Ryssland och Tyskland, samt sina egna studier i Lund, utvecklade Birger sin politiska övertygelse. Bröderna kom sen tillsammans att bilda det första svenska nazistpartiet Svenska nationalsocialistiska frihetsförbundet 1924.
LÄS MER:HD prövar inte tyrrunan i NMR-demonstration
Birger utbildade sig till veterinär, ett arbete han kom att missköta hela livet, för att i stället helhjärtat ägna sig åt nazismen. Man får i boken följa en kronologisk uppräkning av möten, brevkorrespondens och ett ihärdigt kampanjande för att saluföra alla de klassiska naziståsikterna. Delar av Furugårds högtravande tal återges och för GP:s läsare kan det ju vara av spännande att Göteborg, likt en fantasyroman, beskrivs som ”goternas gamla stad, rasens urhem och sista högborg”.
Om han hade levt idag hade han blivit metoo:ad flera gånger om. Hans vidlyftiga leverne, och i synnerhet drickande, äventyrade till slut det politiska parti han startat.
Otaliga figurer i den nazistiska rörelsen, både svenska och högdjuren från tyska NSDAP, paraderar förbi i boken utan att lämna några egentliga avtryck. Den välkända splittringen av den svenska nationalsocialistiska rörelsen i ”Furugårdare” och ”Lindholmare” beskrivs dock på ett intressant och noggrant sätt.
Det framgår att Birger var slarvig i princip alla delar av livet, han gick i personlig konkurs, han var jagad av en irriterad Medicinalstyrelse, han fick utomäktenskapliga barn och hamnade i fängelse. Om han hade levt i dag hade han blivit metoo:ad flera gånger om. Hans vidlyftiga leverne, och i synnerhet drickande, äventyrade till slut det politiska parti han startat. Om andra världskriget fått ett annat slut skulle kanske Birger Furugård blivit ihågkommen som en av 1900-talets mest kända svenskar, samtidigt är kontrafaktisk historia komplicerad.
LÄS MER:Åtalad 96-åring flydde undan nazirättegång
Birger beskrivs ibland som den” självklara ledaren för en svensk skuggregering som skulle stå redo att träda in när Tyskland ockuperade landet”. Men det är ju ganska svårt att se att en svensk Führer som i princip omyndighetsförklarats av det egna partiet skulle kunna leda Sverige.
Furugård var också hela sitt liv ett föremål för åtlöje i svensk media, Alf Henrikson verkade vara synnerligen förtjust i att driva med just honom. Han kallades under sin levnad för ”Hitler i Deje” (den lilla ort han var stationerad distriktsveterinär i). DN kallade honom 1951 för "ex-Führern i Molkom". Boktiteln, ”En värmländsk Hitler”, är väl vald, och speglar den Åsa-Nisse-karaktär Furugård ofta framstod som i sin samtid.
Många frågor kring den första svenska naziströrelsen lämnas ännu obesvarade när man slår igen boken.
Furugårds parti hade sin storhetstid i mitten av 1930-talet med drygt 30 000 röster. Något som ändå är litet i jämförelse med både andra svenska partier och nazistpartier på andra ställen. Lodenius menar i slutordet att i boken finns ”en del ledtrådar till varför den här rörelsen aldrig växte sig så stark i Sverige.” Problemet är att boken ger plats åt alla möten och människor på bekostnad av just de djupare insikterna om den svenska naziströrelsen.
LÄS MER:Åkesson hånas för tweet om SD-rötter
Varför just Furugårdsbröderna blev sådana brinnande nazister förblir också oklart. Med en sådan person som Birger Furugård och de tidiga svenska nazisterna skulle jämförelser eller någon typ av teoretisering varit till hjälp för en bättre förståelse. Det är ju onekligen speciellt att vara engagerad nazist, i ett land som bara blev rikare, mer jämlikt och mera humanistiskt för varje år som gick, men kopplingen till Sveriges allmänna utveckling saknas här.
För att förklara den svenska utvecklingen skulle man också kunnat kontrastera den svenska rörelsen mot den tyska, för en djupare förståelse. Varför lyckades den tyska naziströrelsen växa till en massrörelse, medan för den svenska var det i princip platt fall? Många frågor kring den första svenska naziströrelsen lämnas ännu obesvarade när man slår igen boken.
Lovisa Broström är lektor i ekonomisk historia vid Göteborgs universitet.
LÄS MER:Böckerna, filmerna och poddarna som hjälper dig att förstå andra världskriget
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
