”THE RIGGED AND CORRUPT MEDIA IS THE ENEMY OF THE PEOPLE!” Orden, i versaler, tillhör så klart Donald Trump. Söndagen den 17 februari i år skrek han ut dem på twitter och fångade därmed den populistiska essensen i en enda mening. Det vill säga, den ensamme och starke mannen som kanaliserar det autentiska folkets kamp mot den förljugna eliten. Det var en tweet värdig vilken som helst av nittonhundratalets diktatorer, den bar spår av såväl Adolf Hitler som Mao Zedong. Trots det vann den genklang hos följare och sympatisörer. Hatet verkar inte längre veta några gränser.
Hur ska vi förstå Donald Trump och alla andra högerpopulister som förgiftat våra demokratier? Hur ska vi greppa deras framgång?
LÄS MER:Rädda oss från den ojämlika döden
Få frågor har stötts och blötts så flitigt under de senaste åren som just dessa.
Svaren har varit många.
Men trots mängden av förklaringsmodeller är det tämligen enkelt att urskilja mönster. Något förenklat finns det två olika sätt att se på utvecklingen. Båda utgår från att USA:s fyrtiofemte president och hans likar i Europa bara är symtom på djupare förändringar i det västerländska samhället. Den ena modellen lyfter fram värderingar, den andra ekonomi.
Men vilken är rätt? Är högerpopulismen en följd av urbanisering, mångkultur och pluralism eller är den ett resultat av växande klyftor och en allt osäkrare arbetsmarknad?
Går detta ens att avgöra?
Ja, menar de båda statsvetarna Pippa Norris, professor vid Harvard, och Ronald Inglehart, forskningsledare för World values survey. I färska och statistikmättade ”Cultural backlash: Trump, brexit, and authuritarian populism” sammanfattar de flera decenniers forskning om värderingar och populism. Resultatet är högintressant – åtminstone för den med intresse för samtidens makrotrender.
Pippa Norris och Ronald Inglehart målar med bredast tänkbara penseldrag. Deras fokus är globalt, longitudinellt och statistiskt. Detta är pornografi för den med kvantitativ läggning. Här finns, bokstavligt talat, en tabell och ett diagram för varje relevant frågeställning. Angreppssättet har sina för- och nackdelar. Den övergripande trenden blir synlig på bekostnad av detaljerna. Men man får ta det goda med det onda.
Kanske kan man säga att de båda författarna bedriver statsvetenskap som geologi. Deras fokus ligger på långsamma globala förskjutningar och förkastningar i tanke- och handlingsmönster.
Vad de gör den här gången är såväl enkelt som krävande. De testar de båda modellerna mot all tillgänglig statistik för att se vilken av dem som har mest bäring.
Deras svar ryms i titeln: Cultural backlash.
Visst, skriver de båda författarna, har ekonomiska klyftor och tilltagande osäkerhet på arbetsmarknaden betydelse för högerpopulismens framgång, men den huvudsakliga förklaringen är en annan.
Högerpopulismen, eller den auktoritära populismen som Pippa Norris och Ronald Inglehart väljer att skriva, är enligt dem ett resultat av en betydande förskjutning i samhällets mentalitet. De beskriver förändringen som en tyst revolution, som en långsam och nästan obemärkt omvandling av samhällets mentala hegemoni till förmån för tolerans, pluralism och öppenhet. Vad de framför allt avtäcker är en spricka mellan generationerna. Män och kvinnor födda före mitten av sextiotalet har oftare en mer traditionell och konservativ syn på tillvaron än män och kvinnor som är födda senare, oavsett politisk tillhörighet. Urbaniseringen och globaliseringen, men kanske framför allt utbildningsrevolutionen, har skapat nya generationer som bejakar mångkultur och förnyelse på bekostnad av nationalism och status quo.
LÄS MER:Nicole Krauss skriver ändlöst smart litteratur
Den auktoritära populismen är en motreaktion – en kulturell backlash, ett ilsket och desperat uppror mot en ny värld som inte längre vill erkänna traditionella värderingar på samma sätt som tidigare.
Pippa Norris och Ronald Inglehart menar helt enkelt att många av västvärldens socialkonservativa, såväl till höger som vänster, nått en punkt där de känner sig så marginaliserade att de i ren och skär desperation söker sig till auktoritära rörelser och partier, ja, egentligen till vem som helst som lovar att återupprätta deras gamla och trygga värld. I USA blev det en galen fastighetsmogul från Manhattan, i Sverige ett gäng före detta skinnskallar från vit makt-miljön.
Vad vi ser, enligt Pippa Norris och Ronald Inglehart, är alltså ett fullskaligt kulturkrig mellan tradition och förnyelse. Men det är ett krig som redan är avgjort, eftersom den grundläggande förskjutningen av samhällets värderingar redan har inträffat. Den stora faran ligger istället i den skada försvararna av den gamla världen kan åstadkomma medan de faller.
”THE RIGGED AND CORRUPT MEDIA IS THE ENEMY OF THE PEOPLE!”, dånar Donald Trump på twitter. Risken är att han och hans kamrater i Europa piskar upp så mycket hat och misstro att vi får svårt att hitta tillbaka till ett samhälle byggt på tillit.
