Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Johan Svedjedal är professor i litteraturvetenskap och har bland annat skrivit biografier om Karin Boye och Birger Sjöberg. Bild: Dan Hansson

Recension: "Att skriva liv" – Johan Svedjedal

Litteraturvetarprofessorn Johan Svedjedals senast bok – en själv– och yrkesbiografi – bör vara obligatorisk läsning på universitets kurser i ämnet, tycker Tomas Forser.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Johan Svedjedal

Att skriva liv

Albert Bonniers förlag

Att skriva liv. Låter det pretentiöst? Mycket av det bästa vi har i svensk litterär vitterhet har likväl den ambitionen och gett den biografiska genren en framträdande plats i ämnestraditionen. Laddat den med psykologisk, idéhistorisk och stilistisk analys som inte trivialiserats till tvättnotsforskning eller djuppsykologiska äventyrligheter.

På gott och ont har den traditionen utgjort allfartsväg i hundra år av kartläggning och analys av hur liv och dikt rört och befruktat varandra.

Till dem som inte bara arbetar i genrens väl upptrampade spår utan också reflekterat teoretiskt över dess förutsättningar och vägval hör litteratursociologen Johan Svedjedal som har ämnet "boken", förläggarna och deras tid i fokus. Men han har också gått tätt inpå författarnas svett och blod i biografierna "Skrivaredans. Birger Sjöbergs liv och diktning" och "Den nya dagen gryr. Karin Boyes författarliv". Den här gången träder han fram i slankare figur och skriver både en själv- och yrkesbiografi, full av liv. Det är en vacker prestation.

Svedjedal har gått till källorna och arkiven och fått dem att berätta. Nu har han ur ugnen tagit en läcker volym som heter just "Att skriva liv". Hans vanliga mått är mellan 500 och 700 sidor. Den här är på 140.

Boken känns som en hjärtesak och den borde kunna öppna ögonen också på en ny generation av litteraturintresserade. Obligatorisk läsning på universitetens kurser i ämnet hoppas jag.

"Läsarens födelse måste ske till priset av författarens död", skrev Roland Barthes i en klassisk formulering och analys 1968. Den fick den professionella litteraturvärlden att darra och tycktes ställa en ämnestradition off side.

Barthes utmaning var nyttig och produktiv. Den resulterade i textobservationer som gav ämnet en attraktiv vetenskaplig nimus. Men påståendet var en paradox i den eleganta franska skolans anda. Den ställde om siktet från biografi till text men författaren fanns där likväl som komplex organisatör. Ett av vår tids fenomen på den litterära marknaden är för övrigt biografierna. Svedjedals egna bidrag till genren är av bestående värde.

Biografin blir för mig, skriver Svedjedal, "ett bidrag till författarlivets socialhistoria." I den känsliga litteratursociologin kan vi urskilja "författarens rörelser i det litterära livet". Det är bland annat det han gör när han här växlar in sin erfarenhet och kompetens i sin egen livsbiografi.