Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/5

Recension: Antologi ”Nio författare”– Red. Gudrun Nyberg.

Gudrun Nybergs antologi över Göteborgs författare tecknar inga stora linjer. Viljan att ge något för alla är god – men leder också till att diskussionen uteblir. Det menar GP:s kritiker Martin Engberg.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Antologi

Nio författare

Red. Gudrun Nyberg

Carlson Förlag

Medverkande författare: Bengt Anderberg, Evert Taube, Marie Hermansson, Jeanna Oterdahl, Olivia Bergdahl, Gideon Martin, Claes Hylinger, Ove Allanson, Johannes Anyuru

(ingår i serien ”Hundra år i Göteborg”)

Göteborgsförfattare, finns de? En fråga som kan vara knepigare att svara på än vad den ger sken av. För vad avser den? Avkräver den rätt bokföringsadress, eller att spårvagnsgnissels ska ha gett avtryck i dikten? Vidgas frågan sedan till att handla om vilken betydelse dessa författare har för stadens identitet, och om de har nationell slagkraft, ja, då finns det att kivas om.

Krönikören Peter Kadhammar hävdade rentav för några år sedan att Göteborgs obetydlighet som stad avspeglades i bristen på betydande författarskap. I den mer gedigna undersökning Nils Pennlert senare gjorde i GP var det flera av de intervjuade som också framhöll ett litterärt tomrum (undertecknad som också uttalade sig var av en avvikande åsikt, men är också part i målet). Men när Göteborg nu ansöker om att bli en av Unescos litteraturstäder är det just det småskaliga, myllret underifrån, som framhålls framför en storkanon, även om det går att hävda att det hänt saker på den göteborgska litteraturfronten sedan Kadhammar gläfste i Aftonbladet.

Själv kan jag, som poeten Fredrik Nyberg i Pennlerts artikel, fråga mig om det spelar någon roll var de bra böckerna skrivs, bara de skrivs. Men den läshunger Lydia Sandgrens roman ”Samlade verk” väckt hos många göteborgare är nog trots allt ett bevis på att det finns ett sug efter episka skildringar av staden.

Går inte att invända mot urvalet

Det här är anledningar som får mig att grubbla lite på antologin: ”Nio författare”: att den inte riktigt förhåller sig till en pågående diskussion.

Å andra sidan är det kanske inte heller rätt sak att kräva av en bok i redaktören Gudrun Nybergs bokserie ”Hundra år i Göteborg”. Det ligger måhända i antologin som format att den presenterar och konserverar med samma hand, kommer med exempel, inte teser.

Mot urvalet finns det inget att invända, det går inte att komma runt att det blir subjektivt, som förordet påpekar, och i en annan giv på nio skulle hälften av namnen ändå varit dem samma. Möjligen kan jag undra över det stora generationsglappet mellan Marie Hermansson och Olivia Bergdahl/Johannes Anyuru. Eftersom det under den tiden sker ett stort kliv från den sorts arbetarlitteratur Ove Allanson representerar, och en litteratur med rötter i spoken word-scenen, skriven i en stad där varven bara är ett minne.

Men, som sagt, ”Nio författare” har inte tagit på sig uppgiften att teckna de stora linjerna. Den vill erbjuda något för alla och en lös Göteborgsanknytning är den enda gemensamma nämnaren.

Behövliga presentationer

Antologin gör ändå sitt jobb: först är jag skeptisk till att endast få snuttar att läsa ur de olika författarskapen, men märker att det underlättar ett större fokus på styckena. Jag får syn på mycket fint i Bengt Anderbergs betraktelser. Utdraget ur ”Musselstranden” gör att jag vill återvända till Marie Hermanssons författarskap och jag fascineras av det handfasta i Ove Allansons arbetsskildringar. Claes Hylinger avnjuts kanske ändå bäst i små portioner. Texturvalen övertygar. Presentationerna är behövliga och ger mest när de kan placera författarskapen i ett större sammanhang.

”Nio författare” kompletterar serien ”Hundra år i Göteborg”. Det skulle, trots mina funderingar ovan, vara märkligt att hoppa över litteraturen i en sådan serie. Hur kan en litteratur se ut som har, eller har haft, Göteborg som utblickspunkt mot världen? Det, om inte annat, svarar urvalen i den här serien på, även om jag kunnat önska mig ett mer utförligt reflekterande i samband med dem.

Läs mer av Martin Engberg:

LÄS MER: Recension: ”Jag är gråvit” av Bjørn Rasmussen

LÄS MER: Recension: ”Shuggie Bain” av Douglas Stuart

Gudrun Nyberg, född 1942 är läkare och författare i Göteborg. Hon driver bokserien ”Hundra år i Göteborg” som i olika böcker tar sig an stadens moderna historia.

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.