Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Raymond Carver | Där jag ringer ifrån

Raymond Carvers noveller är historier från periferin. De behövs som motröst i en tid som tycks besatt av allt som utspelar sig i ett eller annat centrum, skriver Malin Lindroth.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Noveller

Noveller

Raymond Carver

Där jag ringer ifrån

Översättare: Kerstin Gustafsson.

Norstedts

Det finns oförglömliga ögonblick i Raymond Carvers prosa. En man sitter på kafé och kan inte låta bli att lyssna på gästernas hån av den tjocka servitrisen; hans fru. Ett par går in grannens lägenhet för att mata katten och klarar knappt av att gå därifrån.

I sådana stunder tycker jag mig förstå precis vad den lågmält frätande dramatiken i Carvers noveller handlar om. Den där kortslutningen mellan stor längtan och stor brist. Det där limbot när livet har stannat någonstans på hälften och inget blir fullt ut förverkligat. I stort sett alla människor jag möter i Där jag ringer ifrån lever i det tillståndet, oförmögna att ta sig loss.

Boken som Carver sammanställde 1988, strax före sin död, rymmer ett urval av noveller från tidigare verk jämte en del nyskrivet. Att läsa nästan femhundra sidor Carver i tonsäker översättning av Kerstin Gustafsson är mer som att läsa en roman än en novellsamling. Scener och människor skiftar, men allt är del i samma historia om den smutsiga realismens USA, befolkat av lågavlönade, arbetslösa och ensamma vars liv inte låter sig skrivas in i Hollywood-­dramaturgin.

En del av Carvers storhet ligger i att han med sitt nedtonade språk sällan blir en tolk för underdogs på det auktoritära viset. I stället skruvar han ned volymen på ett sätt som gör det möjligt att höra också de nästan stumma.

Med telefonluren mot örat, lyssnande på frun som festar med en främmande bil­köpare, blir Leo i novellen Är det här riktiga kilometer? stumheten personifierad. Och ändå. I Carvers gestaltning hör jag honom väl.

Som klassiker och högtidsstund för Carverälskaren är Där jag ringer ifrån omistlig läsning, men boken är också värdefull som motröst i samtiden. I en tid som tycks besatt av allt som utspelar sig i ett eller annat centrum finns alla skäl att lyssna på historier från periferin.