Röhsska | Ann-Sofie Back Back. Allt skall bort!
Röhsska | Ann-Sofie Back Back. Allt skall bort!

Röhsska | Ann-Sofie Back Back. Allt skall bort!

ANNONS
|

Ann-Sofie Backs förhållningssätt till modevärldens haute couture verkar variera mellan att vara inriktat mot hot couture och low couture. Det viktiga är att man på en gång förstår att hennes inspiration snarare hämtas ur skvallerspalternas pinsamheter eller populärkulturella trender, än ur någon ädel kallelse till dialog med föregångarna inom modehistorien. Backs konsekventa vägran att falla till föga för denna bredare väg är imponerande och öppnar inledningsvis upp för skratt vid mötet med hennes Ullared-liknande installation på Röhsska museet.

Samtidigt skall man vara medveten om att den som skrattar bäst också skrattar sist och i detta fall är det Ann-Sofie Back eftersom det under den glättiga och i detta fall kvasi-pornografiska ytan finns en ytterst medveten varumärkesstrategi som sätter ”Back” i högsätet vid varje möjligt tillfälle. Skalar man sedan av lagret också av de tydligaste populärkulturella referenserna upptäcker man en modeskapare som arbetar medvetet på tvärs i förhållande till de flesta estetiska trender som har förekommit inom modevärlden sedan 90-talet. Att döma av de visade plaggen ur kollektionerna Accidental Embarassment (2002) och Celebrity Obsession (2008) hade inflytandet från grungemodet Back i sitt grepp under en ansenlig tid. Hennes Caught In Underwear Dress (2002) andas just den känsla av okläddhet som kändisar sedan dess fått finna sig att bli fotograferade i, samtidigt som kreationen i sig utstrålar det tidiga 2000-talets förkärlek för dekonstruktion av traditionella klädesplagg. Drygt tio år senare blir klänningen i sin tur föremål för en omarbetning till collegetröja i syfte att gynna kommersen i Back-butiken på Röhsska. Listigt, eller hur? Jag noterar också att materialen i dessa tidiga kollektioner är medvetet ”låga” och ”billiga”, vilket ger ännu en ledtråd till Ann-Sofie Backs invanda mönster att medvetet chikanera och desavouera modevärldens grundläggande strävan mot ett ständigt nytänkande kring människans möjligheter att bära fram uppseendeväckande, tilltalande och helst vacker klädkonst.

ANNONS

Efter lite betänketid och studerande av hennes senaste kollektioner i eget namn inser jag samtidigt att även dessa uppvisar en allt högre grad av sofistikering trots provocerande namn som Porn (2011). Det är bland annat det geniala utförandet av den lilla svarta Weight Dress i just den kollektionen som avslöjar att Back har ett öga öppet för förfining, trots att konstruktionen som sådan (en aftonkreation som faller till golvet genom ett enda handgrepp) inte är ny, så icke heller sammanhanget den presenteras i.

Backs sätt att arbeta resulterar trots det påfallande ofta i kreationer som är statements av olika slag. Jag uppfattar det som att detta i sin tur är resultatet av att hon låter sina kollektioner domineras av olika teman och att dessa ofta är baserade i en aktuell samhällsdebatt. Det går alltså inte att placera in hennes modespråk inom ramen för det vi brukar kalla för gatumode eftersom hon sällan verkar gå i dialog med andra, redan förekommande uttryck i den sfären. Nej, hon tycks snarare vara inspirerad av den senaste snackisen inom populärkulturen. Skvaller som inger henne en önskan att ge sin bild av hur de kan tolkas i form av klädesplagg, som i sin tur möts av igenkännande hos dem som sedan bär hennes kläder.

ANNONS

Eftersom Ann-Sofie Back nu har fått ta emot Torsten och Wanja Söderbergs pris finns det också anledning att fundera över hur detta kommer till uttryck i samband med utställningen på Röhsska museet. Sedan ett par år tillbaka har juryn och museet som tradition att presentera mottagaren i form av en kort intervjudokumentär och jag tycker att man i årets porträtt har lyckats fånga Ann-Sofie Backs kreativa utgångspunkt i motläsningar på ett sätt som gör hennes inställning till mode och hennes sätt att arbeta med sina kollektioner ovanligt tydligt för åskådaren. Backs förmåga att klargöra dessa svårhanterliga begrepp kan mycket väl vara förknippad med hennes pedagogiska verksamhet på olika textilutbildningar, som jag för övrigt uppfattar som ännu ett uttryck för hennes breda samhällsengagemang.

Den presentationsform som gör mig allra mest förtjust är dock den helt och hållet nyskapande utformningen av utställningskatalogen eftersom den även bildmässigt sätter Ann-Sofie Back i centrum genom att liksom filmiskt låta oss följa med henne och hennes hund på promenad över sidorna. Så fantastiskt att på det viset få sällskap av festföremålet genom läsningen av katalogtexterna, hennes cv och närstudiet av kontaktkartorna av hennes kollektioner genom åren!

.

ÄMNET

Ann-Sofie Back är årets mottagare av Torsten och Wanja Söderbergs pris. Boel Ulfsdotter går på hennes prisutställning Back. Allt ska bort! och konstaterar att det under den kvasi-pornografiska ytan finns en medveten varumärkesstrategi som sätter ”Back” i högsätet vid varje möjligt tillfälle.

ANNONS

SKRIBENTEN

Boel Ulfsdotter är kritiker och medverkar regelbundet på GP Kultur. Skrev senast om utställningen The Future is Handmade på Falkenbergs museum.

ANNONS