Bandet började alltså sin resa redan 2003, fast då som gatumusikanter.
– Det var under Irakkrigets början, och organisationen Studenter Mot Krig hade olika manifestationer som vi var med och spelade på, säger Martin Nurmi, saxofonist i bandet.
Men då var tanken inte alls att de skulle bli ett hårdsatsande band, och verkligen inte att de skulle hålla på i tio år.
– Nej, det bara hände. Vi fick fler och fler spelningar och helt plötsligt började olika festivaler att boka oss och vi fick gigs utanför Sverige, säger Martin.
Tio år är en lång tid, och bandet har mer eller mindre vuxit upp tillsammans. De har gått från att vara ungdomar till vuxna män.
– Det har varit som ett förhållande som varat i tio år. Det är egentligen helt otroligt att vi har hållit ihop så här länge. Men jag tror nyckeln ligger i att vi har gjort så otroligt många roliga saker tillsammans. Vi har spelat, ätit och vaknat upp ihop.
Bandet har nästan skapat en egen musikalisk genre. Det är ett svårdefinierat sound, där grunden ligger i folkmusik, med en blandning av Balkan. Trots det är det lätt att lista ut att Räfven har sin bas i Göteborg.
– Jag tror att man hör den göteborgska humorn och vänligheten i vårt sound, vi vill alltid låta glada. Det är lite ful-dansmusik, men vi har ingen bestämd genre. Det är spelglädjen som står i fokus, säger Martin.
– En annan kul grej är att vi ofta har haft tre generationer lyssnare i publiken. Det har varit både barn, föräldrar och morföräldrar som kommit och sett oss. Det känns fantastiskt kul!
