Niklas Strömstedt har en lågmäld humor som vittnar om självdistans. Han twittrar under namnet Poptönten och på den halvt skämtsamma, halvt uppriktigt nyfikna frågan "vad är det med dig och TV4-kvinnor?" svarar han "det är en störning, men jag har sökt hjälp för den".
I sommar gifter sig han sig med "Nyhetsmorgon"-profilen Jenny Östergren.
Men nu har vi visst halkat direkt in på sångmakarens kärleksliv, som varit en följetong i kvällstidningarna i flera årtionden. Men också i Niklas Strömstedts egen låtkatalog. I sångtexterna är han långt ifrån skämtsam. En Niklas Strömstedt-låt kännetecknas av att orden alltid tycks komma raka vägen ur hjärtat, utan att passera censur.
Kanske är det den ärligheten som gör att han kommer undan med äran i behåll och ett Taubestipendium i troféhyllan trots textrader som besjunger en naken kvinna i motljus ("Röd som blod")?
-Just den raden ångrar jag lite. Mina texter har ibland, kanske framförallt i slutet av 80-talet, balanserat på gränsen till det alltför banala. Inga övriga jämförelser med Ferlin, men "gud må förlåta mig somliga rader", säger han om det när vi slagit oss ner på en uteservering i hans hemmakvarter på Södermalm i Stockholm.
Niklas Strömstedt vill egentligen inte dissa sitt yngre jag, utan framhåller att många av de gamla låtarna håller sig riktigt bra. Det upptäckte han när han 2009 packade ihop sina älskade gitarrer och gav sig ut på jubileumsturnén "30 år i kärlekens tjänst".
-Vi började ganska trevande och det kom inte så många i början. Men vi var ihärdiga, och till slut blev det uppemot 90 spelningar.
En bandkollega har berättat att när det var glest i publiken gick Strömstedt av scenen och tog alla i hand.
Är du så trygg som du verkar?
-Jag kan nog säga att jag har en mycket större trygghet nu än för tjugo år sedan när det gäller vem jag är och vad jag kan och vill. Och jag är fullt medveten om att kommer det en topp så måste det också komma en dal. Man måste ändå alltid jobba.
Den 20 augusti är det premiär för "Tack för musiken", den egna pratshowen på SVT där Niklas Strömstedt intervjuar samt spelar med andra musiker, bland andra Ola Salo och Annika Norlin.
-Vi pratar musik och texter och det kan bli ganska nördigt, börjar Nicklas Strömstedt berätta.
"Men hej!" Vi avbryts av att en av hans söner kommer gående. "Snygga dojor", säger Niklas och tittar ner på den långe tonåringens röda sneakers. Likadana som sitter på hans egna fötter. Sonen bor i samma kvarter som Niklas Strömstedt och hans utökade familj. I närheten finns även exfrun Efva Attling, liksom föräldrarna Bo och Margareta Strömstedt; han känd publicist, en gång chefredaktör på Expressen, hon firad författare.
Hur var det att växa upp med dem?
-Det var ett bra hem att växa upp i. Pappa jobbade rätt mycket. Mamma också. Men de har alltid varit väldigt stöttande, de har aldrig rynkat på näsan åt att jag började spela musik direkt efter gymnasiet. Även om de akademiska komplexen galopperar ikapp ibland.
En besvärande egenskap han fått med sig från hemmet och fadern - i rakt nedstigande led från farfarsfar - är en slags känslomässig tunghäfta. Att inte riktigt hitta orden. Eller att inte våga leta efter dem. Att höra detta från en man som gjort karriär på att klä känslor i ord och toner känns minst sagt överraskande.
-Det är en oerhörd skillnad i att skriva och att tala. Det blir väldigt jobbigt för dem som lever tätt inpå om de ska behöva vänta med att få reda på vad man känner tills det kommer en skiva, säger Niklas Strömstedt skämtsamt men leendet försvinner snabbt. -Det handlar om att lita på att man är okej som man är. Och det måste man jobba med, genom till exempel terapi.
Niklas Strömstedt har inte bara jobbat med sin självbild, utan även andras föreställning om honom. Att han anammat de sociala medierna tror han är en bidragande orsak till att bilden av honom som kärlekskrank popmes börjar gå upp i kanterna.
-Både bloggande och twittrande gör att man kan ändra på en schablonbild som folk har. Det finns något väldigt uppfriskande och demokratiskt med det.
Niklas Strömstedt fyller 53 i sommar. Han gillar att bli äldre, viljan att vara till lags minskar för nytt varje ljus på födelsedagstårtan. Det enda han önskar sig är ett nytt knä, det nuvarande har tagit stryk av idogt fotbollsspelande.
Är du fortfarande mannen som får inre frid av att betala räkningar i tid? (ur sången "Inga änglar gråter" som handlar om skilsmässan med Efva Attling).
-Jag är nog ganska skötsam och ordentlig... Det sägs ju att när det är kaos inuti så vill man ha ordning runtomkring, säger Niklas Strömstedt, dricker upp det sista i glaset och tillägger: -Men jag har sämre ordning runtomkring mig nu.
Av hans onda knä märks ingenting när han promenerar ner mot Mariatorget. Niklas Strömstedt har en påfallande lätthet i stegen, det går bra nu.
Född: Den 25 juli 1958.
Bor: Södermalm, Stockholm.
Familj: Blivande hustrun Jenny Östergen, sönerna Adam och Simon (med Efva Attling) och dottern Maja (med Agneta Sjödin). Tre bonusdöttrar.
Aktuell: Leder egna pratshowen "Tack för musiken" i SVT med start den 20 augusti. I september börjar han repetera "Oslagbart", höstens krogshow på Hambuger börs.
Mest kända låtar: "Om", "Tänd ett ljus" (med gruppen Triad), "Sista morgonen", "Oslagbara", "Vi gräver guld i USA" (med GES).
Skrivit till andra: "I morgon är en annan dag", det vinnande bidraget i Melodifestivalen 1992, som sjöngs av Christer Björkman. Har även skrivit svenska sångtexter till musikalen "Mamma mia".
Skivor i urval: "Skjut inte... det är bara jag" (1981), "En gång i livet" (1989), "Om!" (1990), "Ett långt liv i lycka (1997), "Två vägar" (2008). Senaste samlingsalbumet "30 år i kärlekens tjänst" kom 2009.
Passioner: Gitarrer och fotboll.
