Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Pontus Lindh | Gryning över Hallstenshagen

Pontus Lindh | Gryning över Hallstenshagen

Digitala diktsamlingen Gryning över Hallstenshagen passar utmärkt att ha med sig i fickan en dag med sömnigt soldis och barfotafötter i gräset, skriver Hanna Jedvik.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Lyrik

Lyrik

Pontus Lindh

Gryning över Hallstenshagen

David Stenbecks förlag

Tiden rör sig stillastående genom generationerna i Pontus Lindhs nya diktsamling Gryning över Hallstenshagen. Diktar- jaget, som uttalat kallar sig för Pontus, tömmer sitt föräldrahem, går igenom saker, ting och anteckningar. Han hittar foton som blir till minnesbilder och tecknar både uppväxt och ungdomsår.

Med ett direkt och rakt språk rör sig Pontus Lindhs lyrik från Hallstenshagen 28 i Västra Frölunda (jag har åtminstone inte hittat något annat Hallstenshagen) vidare till Bohuslän, över Skagerack, Kattegatt och hela vägen bort till Östersjön och landar på Öland och Gotland. Havet och bohusgraniten är element som återkommer. Likaså den döende fadern som tynar bort på äldrevården och sätter författarens tankar i rörelser. Tankar över livet, tiden och det som ska bli.

”de långt färdade sitter i tevens dager

ett dövande skimmer

följer koncentrerat timvisaren

minutvisaren sekundvisaren

tidens flykt mot tidpunkten

då den upphör

understundom serveras aprikoskräm”

Pontus Lindh har fem diktsamlingar utgivna sedan tidigare och har även varit redaktör för Men – mannens frigörelse från mannen (Weyler, 2012) och förra året kom den personliga ordboken Appendix. När han nu ger ut en ny diktsamling är det helt i digital form på nystartade digitala David Stenbecks förlag. Och Gryning över Hallstenshagen gör sig alldeles utmärkt att ha med i fickan för att då och då plocka fram ett par väl valda poetiska rader när vårsolen tittar fram bakom kastanjeträden.

Dikterna bär nämligen på en alldeles särskild känsla av att projiceras genom sömnigt soldis och med barfotafötter mot gräset.

Med sina fragment och frusna ögonblick skapas igenkänning och allmängiltighet hos läsaren. De existentiella frågorna silas genom vardagens raster och utforskar frågor om sorg och viljan till att förståelse. Vem var egentligen pappa och hur kom det sig att den där vännen från förr inte ville leva längre?

Pontus Lindhs kärnfulla och uppriktiga lyrik sätter sig innanför pannbenen utan att släppa greppet. På det bra sättet.