Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/2

Polisvåld tar allt fler fattiga amerikaners liv

Listan på obeväpnade svarta amerikaner som dödats av polisen blir längre för varje vecka. . Ove Sernhede har varit i USA och hittat en förklaring till det eskalerande våldet i boken Policing the Planet, Why the Policing Crisis led to Black Lives Matter.

Bok

Genre: Sakprosa

Redaktörer: Jordan T Camp och Christina Heatherti

Titel: Policing the Planet, Why the Policing Crisis led to Black Lives Matter.

Förlag: Kindle

Ute är det indiansommar, inne på 11th Street Bar i Manhattans East Village är det trångt och stökigt. Snart dags för den tv-sända slutdebatten mellan Hillary Clinton och Donald Trump. Mina närmaste grannar är inbegripna i en intensiv och högljudd diskussion om polisvåldet och rasismen, som i presidentvalets slutskede blivit en viktig fråga. Proteströrelsen Black Lives Matters manifestationer runt om i New Yorks kyrkor och parker drar stora skaror.

Friktionen mellan polis och USA:s fattiga fortsätter att explodera i kravaller och omfattande protester. Listan på obeväpnade svarta som dödats av polisen blir längre för varje vecka. Det står nu klart att detta dödande inte kan ses som enskilda misstag begångna av mindre erfarna poliser. Dödandet är en konsekvens av en polisstrategi som kan kopplas till de kursändringar av politik och samhällsklimat som skedde med Ronald Reagans tillträde som president 1980. 

Detta är en av slutsatserna i den nyligen utkomna Policing the Planet, Why the Policing Crisis led to Black Lives Matter, redigerad av de i USA verksamma civil rights-forskarna Jordan T Camp och Christina Heatherton. De våldsamma sammandrabbningarna i stora såväl som små städer runt om i hela USA är, menar Camp och Heatherton, är resultatet av två parallella processer. Den ena handlar om ökade klyftor och tilltagande fattigdom, den andra om polisens sätt att relatera till människorna i de stadsdelar där USA:s fattiga svarta bor.  

 

Strategin Broken Windows

Under 1960- och 70-talen fanns olika uppfattningar inom polisen om hur man skulle förhålla sig till den sociala frustration som skapas av diskriminering och ojämlikhet. Polismästaren i Baltimore, som länge var en stad utan raskravaller, menade att ordningsmakten måste lyssna till människornas behov snarare än att låta batongerna tala. 

Trots 1960-talets många gettorevolter var det ändå under detta decennium som välfärdsstaten iscensatte det krig mot fattigdomen som halverade antalet fattiga i USA. Baltimores mjukare polisstrategi var en aspekt av den syn på samhällsbygget, som i takt med att kritiken mot välfärdsstaten växte, fick allt färre anhängare. 
Förespråkarna för hårdare tag menade att medborgarrättsrörelsen under 1960-talet lyckats genomdriva lagar som gav alla lika rättigheter och man hävdade därför att det inte längre gick att skylla på rasismen som orsak till fattigdomen bland svarta. 

 

Det är i detta sammanhang som en ny polisstrategi lanseras i New York. Under beteckningen Broken windows kom denna att saluföras av nyliberala tankesmedjor som Manhattan Institute och blev snart riktningsgivande för poliskårer runt om i hela USA. Som titeln på boken anger har denna form för polisarbete sedan också spridits till allt fler länder runt hela globen.

Broken windows handlar om kraftigt ökade polisinsatser i fattiga stadsdelar. Polisen skall agera direkt och varje trasig fönsterruta är en indikation på att ett korrigerande ingripande från ordningsmakten är nödvändig. Genom att ständigt punktmarkera och flåsa buset i nacken skall medborgarna tuktas till laglydighet. 
När jobben i tillverkningsindustrin decimerades under åttiotalet stod den okvalificerade svarta arbetskraften utan inkomster. Detta ledde till att den svarta medelklassen av butiksinnehavare, lärare och konstnärer sökte sig bort från de svarta stadsdelarna Husen förföll och den offentliga servicen urholkades. 
De som blev kvar hamnade i en återvändsgränd och gatans informella ekonomi blev vardag. Det reguljära livet i gettot blev en enda stor förevändning för polisinterventioner. För invånarna blir polisen en trakasserande ockupationsmakt. Det är på detta sätt fattigdomen kriminaliseras.

 

2,3 Miljoner fångar

Att Broken-windows blev den dominerande polisstrategin i det USA där Bill Clintons införde Personal responsibility and work opportunity act är logiskt. Med denna lag ville Clinton deklarera slutet på välfärden så som vi känner den. Denna amerikanska version av arbetslinjen har pressat ner lönerna.  

Andelen working poor, det vill säga de som trots att de jobbar heltid inte kan livnära sig på sitt eget arbete, överstiger nu tio miljoner människor. Den rikaste tiondelen av befolkningen har tillskansat sig närmare hälften av nationens samlade inkomster samtidigt som mellan 45 - 50 miljoner amerikaner är i behov av matkuponger för att äta sig mätta. Utvecklingen efter finanskrisen 2008 har vidgat klyftorna dithän att vi får gå tillbaka till början av förra seklet för att finna en motsvarighet.

Parallellt med sänkta bidragsnivåer och hårdare tag har det fängelseindustriella komplexet byggts ut. Svarta män är sex procent av befolkningen men utgör fyrtio procent av landets fångar. USA har fem procent av världens totala befolkning, men tjugofem procent av planetens alla fångar sitter i amerikanska fängelser. 

USA fängslar mer människor än något annat land. 1980 var antalet fångar en halv miljon, idag sitter 2,3 miljoner bakom lås och bom i the land of the free. Rent statistiskt kommer var tredje svart man någon gång att vara fängslad. Det är 150 år sedan slaveriet avskaffades men denna institution formaterar än idag livsvillkoren för stora delar av USA:s befolkning.

 

Kriget mot fattigdomen har omvandlats till ett krig mot de fattiga. Sociologisk forskning menar att social deprivation inte med nödvändighet framkallar protester eller revolter, snarare resignation. Men när militärt utrustade poliser förhåller sig till fattiga svarta som om de vore fiender till nationen kommer den under ytan pyrande frustrationen förr eller senare att explodera. 

Den nationella mobilisering som nu sker genom nätverket Black Lives Matter handlar om att sätta stopp för polisvåldet och om social rättvisa. Eric Garner kvävdes till döds i New York när polisen grep honom för att han sålde lösa cigaretter på gatan utan att vara registrerad näringsidkare, det vill säga utan att betala skatt. När storföretag som General Electric och miljardärer som Donald Trump nolltaxerar är detta skatteplanering och smarta affärer. 

Men proteströrelsen kan inte vägledas av frustration över orättvisorna. Kvinnan med de stora, hornbågade glasögonen i diskussionens mitt på 11th Street Bar förklarar att inga förändringar till det bättre har skett utan att människor haft visioner. Den nya proteströrelsen måste också ge utrymme åt en politisk fantasi som öppnar för nya vägar att etablera sanningar om världen som den inte är, hävdar hon med eftertryck. 
Tv-sändningen startar och vi återbördas alla till den reala politikens värld av smutskastning och skamgrepp, långt från bardiskussionens visioner om en annan samhällelig ordning.