Ortens bästa poet är en tävling arrangerad av Förenade förorter som går ut på att hitta unika röster i förorterna. Fjolårets upplaga innebar den första för Göteborg och Elias Abi Jaber, 28, var en av de fem som fick representera staden i riksfinalen i Stockholm.
–Det betydde mycket att få nå ut med min talang, min konst och sättet jag skriver på. Jag försökte framföra ett budskap, säger han.
Det började med hiphop
Intresset för det skrivna ordet föddes tidigt. Det började med hiphop, som sedan utvecklades till poesi. Mycket tid går åt till att skapa och forma något han sedan kan presentera och läsa upp för sina vänner. Texter har han snickrat ihop sedan tidig tonår, men poesin har han hållit på med på ett aktivt sätt sedan ungefär ett år tillbaka.
Ortens bästa poet blev ett sätt för Elias att få utlopp för sina känslor och han menar på att det generellt är viktigt att man har möjligheten att göra det.
–Det är alltid viktigt att människor har en röst. Att man får tillfälle att yttra sig, säga vad man tycker, tänker och känner. Man måste inte välja eller ta någons sida. Det är kultur. Det är konst. Alla får vara på vilket sätt de vill. Alla får säga vad de vill, på sättet de känner är mest bekvämt.
– Det spelar ingen roll i vilken förort man bor. Poesi är ingen klubb där man måste betala medlemsavgift. Det är öppet för alla.
Det var ingen självklarhet för Elias att ställa upp i Ortens bästa poet. En nära vän kom med förslaget och tyckte absolut att det var något Elias skulle satsa på. Han tvekade till en början men kände efter lång tids grubblande att det trots allt kunde vara kul att testa något nytt.
–Jag blev nästan tvingad till att vara med. Jag var rädd för att stå på scen och kände mig inte alls bekväm med att så många människor skulle lyssna på mig. Nu har jag märkt att folk uppskattar vad jag säger och på vilket sätt jag säger det, så mitt mål är att nå ut till så många som möjligt.
Till Sverige som ettåring
Elias Abi Jaber flyttade som ettåring från Libanon till Sverige. Hans föräldrar bosatte sig i Bergsjön när Elias var i sjuårsåldern och drygt 20 år senare är han kvar på nästan samma gata. Alla känner alla i Bergsjön. Bakom Rymdtorget, vid fotbollsplanen, basketplanen och den enorma gräsmattan som kryllar av barn, finns en gemenskap och en glädje. Inget tyder på otrygghet.
–Det är ingen nyhet att Bergsjön är ett särskilt utsatt område. Det förekommer dåliga saker här. Människor har det väldigt tufft. Eleverna har det svårt i skolan och rent statistiskt sett ligger vi inte så bra till vad gäller betygen. Jag tror att poesin kan vara ett bra komplement till själva skolan. Många har kanske svårt att läsa en hel bok. Poesin kan nog vara intellektuellt stimulerande för folk.
Elias kallar det för parallellsamhälle. Människor i förorten lever som i ett alternativt universum kontra människorna i stan. Det är också det Elias väljer att lyfta fram i sina texter.
–Mycket handlar om livet i förorten och vad det innebär. Vad man ser och går igenom. Vad andra går igenom och hur de har det. Jag vill skriva om vad jag känner. Mina känslor. För mig fungerar poesin som en slags terapi. Den får mig att må bra. Det känns som att jag bearbetar mina känslor på det sättet. Det har gjort mig till en stark individ att växa upp här. Jag är målmedveten och vet vad jag vill.
Har du några framtida planer för poesin?
– Jag har inte tänkt så långt än. Det är en passion jag brinner för och mår bra av. Jag ska vara med och arrangera Ortens bästa poet i år och det känns väldigt bra. Tävlingen har utvecklat mig väldigt mycket både som människa och poet.
