Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Petrus Dahlin Maria Nilsson Thore | Innan jag fanns

Det handlar om eviga frågor i bilderboken Innan jag fanns. Poetiskt och vardagsrobust i fin balans, skriver Stina Nylén.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Bilderbok

Bilderbok

Petrus Dahlin Maria Nilsson Thore

Innan jag fanns

Bonnier Carlsen

Små barn undrar ofta var de befann sig in-nan de föddes, ett existentiellt drama utan slut, även om åren trubbar av engagemanget i frågan hos de flesta individer. Men i tre- fyraårsåldern kan dilemmat dyka upp nästan dagligen. Vadå, fanns inte jag? Men var var jag när ni gjorde det och det? Att icke existera finns inte som alternativ.

Petrus Dahlin och Maria Nilsson Thore tar sig an temat i bilderboken Innan jag fanns, men utan att gå in på den svårgripbara abstraktion som en ickeexistens skulle innebära. De låter istället den filosofiska diskussionen mellan två syskon mynna ut i allehanda förslag på vad lillasyster Py gjorde när bara storasyster My var född.

De tänker sig rymden, som de tittar upp i medan de hjälper morfar att bära in ved. Den stjärnprickade, gråblå oändligheten inspirerar till tankar om frön och äggplaneter, kometer och grodyngel, simmande i en svart intighet.

Det är poetiskt och vardags- robust i en fin balans, accentuerad av bilder som rör sig mellan realism och fantasi, en fantasieggande kompott med lika delar sladdriga plåster – för veden sticks – och bebisyngel som hoppar fallskärm ner mot en kommande jordisk tillvaro.

Utan att beröra den religiösa dimensionen erbjuder boken läsaren att fundera igen och igen på den eviga frågan, medan My och Py stoppas om i kökssoffan av morfar, som avstår från egna kommentarer i ämnet. Det är verkligen mycket mysigt.