Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Petri skapar skräckuniversum

Han fick vänta i tio år. Men nu har regissören Kristian Petri äntligen fått skapa sitt sitt eget skräckuniversum. Filmen "Ond tro" är gåtfullt avfolkad drömvärld, gäckad av en mördare som natt efter natt lämnar nya lik efter sig.

En anonym svensk stad. Mona, spelad av Sonja Richter, har precis flyttat dit. Samtidigt härjar en seriemördare på stadens baksidor. Mona råkar bli vittne till ett av morden, och finner snart sig själv i samma parkeringshus och ödsliga stadsdelar där morden begås, mystiskt dragen till den man som kväll efter kväll lämnar nya lik efter sig.

Parallellt inleder hon en trevande relation med Frank, spelad av Jonas Karlsson. Efter sin roll i tv-serien "Mannen under trappan" har han alltså åter en av huvudrollerna i en produktion med nagelbitarpotential.

Första på fem år

"Ond tro", som bäst beskrivs som en psykologisk thriller, är Kristian Petris första långfilm på fem år. Manuset är skrivet av kultförfattaren Magnus Dahlström och fanns på ritbordet redan för tio år sedan. Sedan dess har det arbetats om, men grunden är detsamma. Och nu har Kristian Petri slutligen fått tolka det till film.

-När jag läste manuset var det som att stiga in i en värld som var väldigt speciell och helt unik. Det var som en romantisk skuggvärld som påminde mig om en hel del litteratur som jag älskar, som Edgar Allan Poe och H.P. Lovecraft, säger han.

Fiktiv stad

Scenerna i filmen är inspelade i Göteborg, Trollhättan, Uddevalla och Stockholm. För att få en enhetlig känsla ritades en karta över den fiktiva staden, inspirerat av datorspelet Grand Theft Auto, där de olika scenerna pekades ut.

-Vi ville skapa ett speciellt universum, en speciell stad som inte fanns i Sverige, men som ändå är en svensk stad, säger Kristian Petri.

Kärleksfilm

"Ond tro" använder inga stora gester för att skapa spänning. Kristian Petri, Sonja Richter och Jonas Karlsson framhärdar alla med att det egentligen är en kärleksfilm, trots utstuckna ögon och avsågade hagelbössor.

-Många skräckfilmer är egentligen är kärlekshistorier. Jag tror att vi som människor är enormt rädda för kärleken. För att vi inte förstår den, för att den är något mystiskt som också finns inom oss själva, säger Sonja Richter. -Frank och Mona är i symbios med varandra. Är jag inne i ditt huvud nu, eller är du inne i mitt? De är väldigt mycket varandras spegelbilder, säger Jonas Karlsson.

Ni pratar om skräck som ett medel för att kommunicera något annat. Finns det inget värde i skräcken i sig?

-En film har flera lager. Och visst, på ett plan ska man kunna uppleva en spänning och bli underhållen. Men om en film ska få ett långt och intressant liv måste det finnas flera plan som den ska fungera på, säger Kristian Petri, som kommer att stanna kvar i skräckgenren: -Jag håller på att planera "Hanteringen av odöda", John Ajvide Lindqvists andra roman, som jag hoppas kunna filma nästa sommar.