Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Petra Marklund: Första spelningen är så jäkla viktig

Petra Marklund firar tio som turnerande artist. Festen börjar på Lorensbergsteatern i Göteborg nu på onsdag, 3 februari. - Jag älskar att vara på scenen, man släpper loss totalt. Det är värsta egokicken varje gång.

Vägen ut i världen började i pappas kanot. Petra Marklund beskriver sin far som en äventyrare, "det var väldigt lite Gröna Lund och väldigt mycket strapatser med kanoter och bergsklättring när jag var liten" minns Petra Marklund.

Vi träffas i Stockholm bara dagarna efter att Petra Marklund har haft sina bandkamrater på fest hemma i villan i Gamla Enskede. Hon spelade upp låtarna från den då kommande plattan och bjöd på pizza samtidigt som körtjejerna blandade Mojitos för glatta livet.

- Det är ett helt galet sällskap och jag tänkte bara att "herregud, ska jag ut på turné med de här människorna?", skrattar Petra Marklund.

Det fanns förstås en mer genomtänkt orsak att samla bandet än att "bara" parta loss tillsammans. Petra Marklund ville ta tillfället i akt att berätta om bakgrunden till de nya låtarna, få alla att känna sig delaktiga och därmed också spela låtarna med en djupare förståelse och större hjärta när man väl var redo för scenen.

Petra Marklund konstaterar också att det är bra sammansättning i bandet, med ungefär hälften killar och hälften tjejer.

- Känslan i bandet och hur man är mot varandra är en grundförutsättning för hur det sedan funkar och låter på scenen. När det bara är killar i bandet blir det en speciell jargong, och samma sak om man är ett gäng tjejer förstås. Nu är det en bra blandning och det blir en helt annan stämning. Mycket skratt, säger Petra Marklund.

Det kollektiva är viktigt för henne. Även om hon är soloartist och vill ha kontroll på hela processen kring att göra en platta kan hon absolut inte tänka sig att "sätta sig ensam i en källare och jobba helt på egen hand."

- Jag jobbar liksom ändå så mycket utanför den vanliga samhällsnormen att jag verkligen behöver träffa andra människor på dagarna. Det är i mötet det händer, när man diskuterar och bollar och kommer fram till någonting. Det har funkat som så att vi suttit och pratat om ett ämne eller ett problem och så har det vuxit fram till en låt, säger Petra Marklund och fortsätter:

- Allt har varit mycket enklare och ännu roligare den här gången jämfört med mina tidigare skivor. Jag tror man hör det i musiken. Jag har aldrig haft så roligt i studion och på riktigt aldrig varit lika stolt.

Du gillar att samarbeta, men låtarna utgör väl ändå från dig?

- Ja, jag har min egentid när jag sitter ensam uppe på nätterna och skriver och tänker. Jag känner ett lugn i att kunna hänga uppe på natten och låta tankarna löpa fritt, menar Petra Marklund.

Men hallå, du måste ju sova också.

- Jag sover nog lite längre på morgnarna än gemene man. Men visst har jag svårt att somna på kvällen, det är så lätt att tankarna snurrar igång. Jag försökte varva ned genom att ligga och lyssna på en podd jag hittat. Fast den var alldeles för bra, så då triggade jag igång ännu mer. Då är det lika bra att gå upp och ta hand om de idéer som kommer.

Du har tagit ett steg framåt med texterna den här gången, tycker jag.

- Tack, ja jag känner att jag sjunger om andra saker än tidigare. En låt handlar om medmänsklighet och att vi måste ta hand om varandra. I en annan låt sjunger jag om varför jag älskar att sjunga. Det är kul att tycka till lite mer, vara tydligare. Jag vill fortsätta utvecklas och utmana mig själv.

Är det därför du går en producentkurs? För att slippa stå bredvid när musiken blir klar?

- Ja, och det är dessutom skitkul! Jag var tidigt intresserad av att producera, redan i skolan. Men studion där var alltid upptagen och jag tog väl inte heller för mig som jag borde. Hela klassens grabbar satt där, de hade ju sett till att boka den så det var ju helt okej på ett sätt. Men jag var lite rädd också, det kändes som att man var på förbjuden mark därinne.

Och hur känns det nu, att ta den marken?

- Alla bitar av att skriva och göra färdigt en låt är spännande och intressant. Ju mer man lär sig, desto stoltare blir man över sig själv. Så är det ju med allting. Hela min karriär har varit ett långt lärande. Först kom showbiten, hur man hanterar en publik, hur man framför en låt med trovärdighet även om någon annan hade skrivit låten. På scenen måste man våga visa vad man känner, som ett skådespel, annars blir det liksom platt.

Så är det hela Petra däruppe på scenen, eller "bara" popstjärnan Petra Marklund?

- Mitt mål är att vara mig själv så mycket som möjligt, annars är jag ganska privat av mig och håller inne med mycket. Musiken är dock min kanal ut och där är det mesta okej. Jag släpper lös totalt på scenen med ett annat självförtroende än i det vanliga livet och det är härligt. Det är värsta egokicken varje gång. Tänk att folk står upp och applåderar dig när du går till jobbet, det är fantastiskt.

Känslan att stå på scen, har den förändrats med tiden? Du firar ju trots allt tio år som turnerande artist.

- Under min första tid som September var det väldigt mycket fokus på att vara popstjärna. Det var ju en barndomsdröm som gick i uppfyllelse och det var skithäftigt att få stå inför stora publikskaror och träffa stora stjärnor. Men jag kommer alltid få mina största kickar i studion och under mer intima spelningar inomhus.

- Jag gillar när det finns väggar och man liksom hamnar i någonting tillsammans. När det inte är en massa folk som står och käkar hamburgare. Alltså, jag fattar precis vad Amy Winehouse menade när hon sade att hon helst spelade på jazzklubbar.

En del riktigt stora stjärnor är nästan fångade i det där stora formatet, det är inte enkelt för Madonna att kliva ner och göra en klubbturné.

- Det coolaste Madonna skulle kunna göra vore att ta ner allting och bara köra låtarna. Gärna akustiskt, rakt upp och ned och bara plocka bort allting annat. En av mina starkaste konsertupplevelser var när jag stod långt framme vid scenen när Erykah Badu var på Berns i Stockholm. Man såg allting, hur hon svettades, hur hon skrattade ihop med körtjejerna. Samspelet med bandet. Som publik får man med sig mycket mer än om man är står långt bort på en stor arena och det bara blixtrar och flimrar långt där framme.

Kan du också känna dig begränsad i dina valmöjligheter?

- När det man älskar och brinner för hamnar i en kommersiell värld blir det en del krockar man måste jobba med. Det kan finnas kvällar när jag inte alls vill stå på scenen, men så är det folk som köpt biljetter och då måste man upp där. Då är det arbete, men ett kul arbete.

Du startar din turné i Göteborg, finns det någon speciell anledning till det?

- Första spelningen på en turné är så jäkla viktig. Det sätter liksom känslan för hela fortsättningen och då vill man börja på ett säkert och stabilt ställe där. Jag har bara härliga minnen från mina tidigare spelningar i Göteborg, alltid känt mig varmt välkomnad.

- Sedan har jag varit mycket i Göteborg även privat, det är härligt att vara där helt enkelt. Dessutom är jag en av Sveriges kanske största skaldjursgalningar.

Vad äter du helst?

- Hummer är verkligen min grej, och hummern från västkusten är nog bäst i hela världen. Och då har jag festat på ganska många ställen i världen.

Vad säger pappa äventyraren om dina äventyr?

- Jag tror att jag har många likheter med min pappa, vi är båda väldigt kicksökande. Både mamma och pappa har pysslat en del med musik. Nu jag har gjort saker med musikern som de aldrig riktigt vågade och det är de lyckliga och stolta över, det vet jag.

FAKTA: Petra Marklund

Född: 12 september 1984 i Älta

Bor: I Gamla Enskede, Stockholm.

Familj: Sambo med Niklas Bergwall, 35

Bakgrund: Debuterade som 14-åring med singeln Birdie Num Num. Fyra album som September, två i eget namn. Har varit programledare för Allsång på Skansen.

Aktuell: Turnéstartar på Lorensbergsteatern i Göteborg den 3 februari.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.