”Vi är alla främlingar för oss själva, och att vi alls har någon uppfattning om vilka vi är beror enbart på att vi lever i andras ögon”. Så skriver Paul Auster i Vinterdagbok, en dagboksroman där författaren inventerar sin kropp, sina kärlekar, sina favoritböcker, sin favoritmat och sist men inte minst – alla de saker han önskar att han hade gjort om han hade haft lite mer mod. Det låter kanske inte så spännande och det är det inte heller, men jag intalar mig att det är det som är tanken – att visa hur banalt ett författarliv i själva verket är.
Robert Filiou hävdade en gång att ”konsten är det som får livet att bli intressantare än konsten”. Här är det precis tvärtom. Livet, och det sätt det skildras på, får konsten att te sig långt mycket intressantare än livet. Inte undra på att Paul Auster alltid försökt försvinna i fiktionen. Paul Auster är helt enkelt inte lika bra utan sina mystiska dubbelgångare, sina labyrintiska städer och sina intellektuella irrgångar. Men vi får veta att han alltid lidit av sin obefintliga orienteringsförmåga, att han oftast känner sig ”vilsen i ögonblicket” och att det inte skulle förvåna honom om han en dag skulle råka gå över en klippkant.
Här och där finns några vackra passager från hans ungdomstid, som till exempel mötet med Sandra, en prostituerad som brukade recitera Baudelaire efter kärleksakterna och drömma om att rymma bort med honom till fjärran länder.
Vinterdagbok är också ett utdraget kärleksbrev till frun, Siri Hustvedt. 30 år av äktenskap framställs här som en skimrande julsaga. Också modern får sin piedestal i boken.
Den maniska idealiseringen av allt som kommit i författarens väg gör att Vinterdagbok inte känns särskilt trovärdig, och heller inte särskilt politisk. Den 11 september ägnas så mycket som en halvsida.
Man hungrar efter boken bakom boken, den verkliga historien bakom alla upprepningar och uppräkningar. Att boken skrivs till ett ”du”, som inte är läsaren, utan honom själv och att han här och där försöker efterhärma Pessoas oriktade oro, funkar helt enkelt inte. Paul Auster är bäst som Paul Auster.
